Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1844, sida 1

4T444 — Et RAGE SSL TSE TASTE SATIN NSI e —— Svenska Biets Svamesång-. I ett föregående N:o af denna tidning omförmäles, hurusom Svenska Biet tagit bladet från munnen och, på sin svutsäng, öfver Regeringens eafsorspillda populariteto hällit en aparentationo, fullt ut så radikal, som om någon af adet destruerande elementels män skulle hafva författat densamma. Må våra resp. läsare genomögna söljande, i N:o 285 af Svenska Biet för den 9:de dennes befintliga, utgjutelse och — förvånas! an hol revolution tyckes hota oss. Ilvad förf. af dessa uppsatser mer än en gång sörutsagt, bar nu inträffat: pressen har gifvit en larmsignal, hvaraf echot ännu doft bullrar i våra öron. Skriket gäller styrelsen, och anledningen dertill är bemtad af allandbresvet.9 Vi hafva sagt styrelsen mer än en gång, alt hon i längden skall och mäste duka under för sin neutralitet, hvilken under nuvarande förhållanden ej duger och aldrig kunnat bära någon helsosam frukt. System har man ropat på, system har man väntat på, och neutralitet i de vigtigare frågorna vill man ej kånna och har svårt att tänka sig. t . Styrelsens ställning :är nu -beklaglig och icke alt leka med. bå samma personer, hvilka hittills endast rökt ambradost, framkomma med dylika kraftbitar, som Aftonbladets och Östgotha Correspondentens sednaste artiklar, och det är temligen påtagligt alt större delen af landsortspressen med dem gör chorus, så far styrelsen nu se huru längt man kommer med den sorspilda populariteten och skall bittert ångra alt hon ej begagnade tiden medan hon ännu kunde uträtta något. Hon skulle och kunde då handla; nu kan bon det ej. Hon är bunden, och till den neutralitet, hvarmed hon utan allt behof spökade, drifves hon nu af nödvändigheten. Denna obehagliga ställning, som hon emellertid intagit till det allmänna, kan ej annat än ingilva en hvar bekymmer; och hur hade det icke kunnat vara, derest icke denna olyckliga neutralitet komnil i fråga? Hade hon blow i representationsfrågan anfört ett ord för eller mot förslaget, så bade hennes ställniug varit långt fastare, langt säkrare än nu. Hon hade då kunnat stodja sig på en, åtminstone på en af meningsfraktionerna — hvar har hon deremot nu detta stöd, som hon då skjöt undan cch trodde sig kunna undvara? Hon har det ingenstädes. be radikale se sina förhoppningar svikna — de uppresa sig, och af tonen i deras organ i Götheborg, hvaraf vi lemnat allmänheten ett och annat prof, synes bäst, buru tankarne der på platsen i detta afseende äro beskassade. De konstitutionellt liberala fordra system innan de binda sig vid något, och lranvaron af detta har gjort, alt styrelsen från deras sida icke kunnat paräkna något understöd, likasom hon ej heller för framtiden kan det, elter sednasle händelser. De konservative har man utskrikit och afmålat såsom hennes mest obeveklige fiender. De halva likväl oss veterligen icke i någon frågas afgörande uppträdt mot henne; de hafva icke någonting invändt mot beviljandet af de äskade stora anslagen, och från detta håll kan hon aldrig klaga öfver att ha blifvit motarbetlad. En gång försmådda taga de likväl svärligen nu något steg att närma sig aMinistrarnensedan dessa blifvit öfvergilne af alla andra, och huru vi vända oss, huru vi se saken, så, uppriktigt sagdt, står det ej i vår förmåga alt inse byar en bundsförvandt nu står att erhalla. Styrelsen har genom sitt intetsägande system ställt sig utom alla partierna, och nu, då det gäller, får hon erfara, huru lätt det i sjelfva verket är, alt stå ensam i hela flocken, utom möjlighet att hvarken kunna vända åt ena eller andra sidan —