— Från Red:s Korrespondent. Stockholm den 43 Dec. Omöjligheten att afsluta Riksdagen förrän i April månad, visar sig alltmer påtaglig; och det säges nu vara bestämdt, att den kommer att fortfara, att H. M. Konungen i Januari måänads slut begifver sig med nägon af prinsarna till Norge för att öppna Storibinget, återvänder hit för att afsluta Riksdagen, samt sedan med H. M. Drottningen och flera af Sine söner begilver Sig äter till Norge, då förmodligen kröning i Tronhjem kommer på sommaren alt försigga. Del omtalas äfven såsom alldeles gäkert, alt Justitie-Statsministern Frih. Gyllenhaal asgår vid nyåret. Man vill veta, att Expeditions-Sekreteraren Richert åter erbjudits att intaga denna plats, men undandrager sig den, och att valet nu endast är emellan Friherre Nordensalk och Friherre Staöl v. Ilollstein: det vill säga, att ännu bebofvet. al en mera bestämd och verksam ministere icke är insedt. Man kan svärligen göra sig på afstånd ett begrepp om den obeslutsamhet, den handlallenhet, och brist på skicklighet att behandla partier och personer, som den nuvarande ministeren låter komma sig till last. Den hvarken handlar eller underhandlar; den framträder icke öppet i någon enda fråga förr än det är försent, och förbereder deremot ingenting, då den ändtligen skall framträda. Deremot infaller den nu åter i de samma smäakligheter, de samma skuggrädslor, som utmärkte det gamla systemet, och som gjorde det så sorhatadt. Så skola nu t. ex. i frågan om extra Bevillningsmedlens ingående till Riksgälds-Kontoret (de hafva förut ingått till Stats-kontoret och legat der oanvända, liksom osverskotten å de ordinarie Statsmedlen, i 27 till 28 månader), Statsrädets medlemmar af Adeln, å Riddarhuset söka att afvärja detta inbillade ingrepp i konungamaktens prerogativ; icke besinnandes, att hela förändringen blott är en enkel, ingen polilisk vigt egande ordnings-anstallt för att bespara Riksgälds-Kontoret räntehetalningar och tillika göra det möjligt att på bestämda tider förse StalsKontoret med nödige medel för Statsutgifterna, hvilket kommer att för det Verket minska besvär, omsorg och ansvar. Deremot har minisleren ännu ingenting att komma med, angående represenlsations-lragan; och hvad den kommit med i penning-väsendet, är så föga välbetänkt eller utlordt, att det ej vinner bilall. På della sält står regeringen i detta ögonblick, så all säga utan allt understöd i nägon opinion , och mäste sjelf således blifva misstrogen emot alla: ifrån misstroende till benägenhet att handla egenmäktigt är likväl blott ett steg; men hvar är garantien alt den egenmäktigheten då blifver i eu anda af försvar för folkets sak? Se der vådan af att ej i tid upplatta ett system, öppet bekänna, försvara och utveckla det, till nationens bätnad! Hade man i stället genast stätt fram för representations-reformen och icke studsat tillbaka for nagra inbillade vador af folkets fria val-rätt; bade man icke tvekat alt heldre höra ett folks röst, som är starkt nog att, då det har en uppriktigt national styrelse i spetsen, försvara sin rätt att sjell afgöra sina inre angelägenheter; bade man föraktat ingifvelserna ifran de hall, der ända slutligen iugen tillgifvenhet , intet deltagande kommer att finnas ; huru stark skulle icke då, vid denna tiden, Regeringsmakten varit i folkets hjertan och tänkesätt; och huru svärt skulle icke, då, vid nästa årets ingång, den reaktionära ligan, som af sörvridna begrepp, eller den konservativa kohorten, som ytterst af egennyttiga afsigter bekämpa tidens och solkets käraste och vackraste sträsvanden, kunnat för en hel följd af är åter tillintetgöra hoppet om ett bättre samhällsskick och en öppen, förtrolig och aktningsbjudande ställning mellan Regering och Folk? Alt nu, såsom Dagligt Allehanda, börja att tala om Strid, för det all man sjelf missräknat sig på riksdagen, det visar blott att man icke inser det första vilkoret för politiska stri