Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1844, sida 1

innehafvarens inkomster. Ett förord äknas ju alltid till godo vid besordringar samt år äfven just derföre eftersökt af de underordnade tjenstemännen. Tilla t bestrida förordnanden borde alltid den närmaste, eller skickligaste, utses. Nu deremot kan man lätt tänka sig, att den tjenstledige söker alt till sin substitut erhålla den, som förrättar tjensten mot minsta arsvodet, utan afseende på om tjensten genom en dylik öfverenskommelse blir sämre eller bättre skott. Detta stadgande lemnar sålunda rum för privata konventioner, hvilka aldrig, uti fall, sådana som det ilrägavarande, kunna vara rigtivt behöriga. Det bör alltså utgå, eller älminstone endast bibehållas för sjenstledigheter, som sökas för nöjets skull. Att tillämpa detsamma vid sjukdomstall, eller andra dylika tillfällen, är alt lägga stor tyngd på en oftast redan tung börda. 2466, 8. I denna 2 stadgas, att (förteckning a passagerare till och ifran utrikes, ort skall till denerallullstyrelseas revisionskontor, vid ansvar, månadtligen insändas.4 Genom detta stadaande göres tullverket till en slags polismyndighet. Då inga tullumgålder erläggas hvarken för från utrikes ort inkommande eller dit asgående personer, så borde väl tullkamrarne icke hafva med passagerarne att skaffa. Siadgandet borde alltså utgå. 3 487. Tullförvaltare, utom i Stockholm och Götheborg, äro numera, i allmänhet, icke chefer för tullbevakningen i hela dess vidd. Tretton eller fjorton kusicheser föra befälet öfver kustbevakningspersonalen uli lika många Tullhammaredistrikter, och böra följaktligen i 2:n upptagas med samma åligganden, som i den för Tullforvaltare stadgade äro. Likaså är försvunnet hvad i 2:n stadgas om sjötullsinspeklionens i Götheborg befäl öfver kustbevakningen derstädes. 2 488. Alt aTullförvaltare och Controlleur ega, alt, efter öfverenskommelse, göromålen sins emellan fördela, i de fall, då Reglementet icke derom innehåller någon bestämd söreskrista, är visserligen ett ganska vigt sätt att reglementera på: men som dock kan gifva anledning till alltfor många kollisioner sör att vara rigtigt och ändamålsenligt. Hvarje tjenst måste hafva sina vissa och bestämda aligganden. Ett godtyckligt jemkande dem emellan kan föra antingen till inkraktning, eller uraktlåtenhet. 2 200. I denne 2 föreskrifves, att så väl Öfversom Under-beljente skola vara pliglige, att på hvarandras tjensteförbållanden gilva akt, — — —— —