Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1844, sida 1

i1 1 111——p5)l—— — — — — liasamhet, det stod i hans förmåga att lägga i tonen, sade han: gack till hvila, stackars Louis. Först på sin egen frivilliga bekännelse blef hon dömd. på sin egen bekännelse! stammade Louis efter advokaten. Han vacklade ur rummet upp på sin egen lilla kammare, Krampaktigt hade hans händer gripit handlingarn e, som innehöllo Annettes dödsdom; medvetslöst hade han tagit dem med sig upp på sin kammare. Han läste hela natten ända till morgongryningen; hvilka rysigheter asslojades icke för honoml Han vågade, han kunde nästan icke mera tvifla; för hvarje blad, han vände, trädde det allt klarare för honom, alt Annette var skyldig. Tidigt på morgonen, dagen efter Louis afresa, sågo 3 siskare den Olyckliga, blek och förställd, irra omkring på hafsstranden, kasta skygga blickar omkring sig, och då hon förmodade sig vara allena häfva något i vågorna, hvarpå hon i ängslig brådska aflägsnatie sig. stor anledning var att misstänka ot dylikt beteende, dock vågade icke fisharena att uppehålla den fiyktande; men när de nu nalkades kusten, hade vågorna åter uppkastat det lilla bystet på stranden. Det var insvepti ettirunsimmersferklade, och när siskarena öppnade delta, så visade sig för deras blickar en nylödd gosse, I hvars biodbestänkta bröst till på kopet en skarp kuif var instucken. Den olyckliga hade ännu icke hunnit fram sill staden; utmattad var hon neddignad i några buskar vid vägen. Der funno henne liskarenå. Gåtlikt, såsom vanligt, var hennes beteende, när hon såg sig längen och omgilven af polisbetjenterna; ett sällsamt lugn tycktes komma öfver henne; hon knäppte ihop händerna och sade i stilla undergifvenhet: Jag visste ju, att så skulle sSke. Strarf vid första iarnöret aflade hon sin bekännelse. Dagen töre barnets födelse hade hennes matmoder inskeppat sig till Amerika, utan alt,