Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1844, sida 1

enligt löfte, taga henne med sig. Hon var nu sullkomligt öfvergifven, utan skydd; då, för alt undslippa vanäran, förofvade hon gerningen. sadan var hennes bekännelse. Dpenna sin utsago hade hon afgifvit med ell oerhördt lugn; hon gaf domarena hvarje äskad upplysning, besvarade alla deras frågor; sin förförares namn var det enda hon icke ville nämna. Han är oskyldig till det blodiga mordet, sade hon med sin orubbliga fasthet, och följaktligen vill jag aldrig nämna honom. Denna med lugn och full besinning afgilna bekännelse tillintetgjorde alla tvifvel på hennes brottslighet. Ransakningen slöls, och den hårda domen föll. Blott 3 dagar hade Annelte ännu alt lefva! Het var icke något justiz mord! Allt hade på ett lagligt och rättmäligt sätt gått till väga. Den olycklige Louis vågade sjelf icke mera tvifla, och dock var det honom omöjligt alt i sitt hjerta nedtysta en röst, som, i motsägelse med hans förnuft, jemt tillropade honom: hon kan icke vara skyldig. Men bäfvande framstammade han, i det hans ögon alltjemt voro häftade på dödsdomen: oblott tre dagar tilll Skarprättarens svärd är redan slipadt for henne, och penitentdrägten ligger redan lardig för henne. Löuis, görande våld på sigpätvingade sig en viss sattning och gick tidigt pa inorgonen till advokaten, till hvilken han sade: Ni har alltid varit mig, den saderoch modqerlöse, mera en fader än herre; förbarma er då äfven nu öfver mig. Laga att jag får vara blott en enda timme allena med den stackars Annette och tala till henne utan vitinen. Edert inslytande skall det blifva mycket lätt alt utverka mig denna tillåtelse. Din begäran är näarraktig, svarade den gamle mannen, detta samtal emellan fyra ögon kan hvarken blifva dig eller henne till fromma, och elaka tungor skola deri ånyo få en anledning till sina nedriga smädelser. Icke desto mindre skall jag söka till att få din ansökan beviljad.