Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1844, sida 2

efter jag lät göra målet i polisen anhängigt. Herr Prytz har således åter låtit narra sig att förtälja sqvaller, eller sjelf uppfunnit den smädliga osanningen: ty Deconfityren existerade icke. I alla fall duger N:o 7 ingalunda i Herr Prytzs alsedda och åtagna bevisning. N:o 8 afhandlar mitt nepolistiska (sic) förordande för Herr Wetterman? till Kronofogdetjensten i Götheborgs fögderi. Då jag ej är slägt med Herr Wetterman är användandet här af ordet nepotism absurdt; troligen har menats protectoral, savoritskap o. s. v. — Svårligen lärer en kmbetsätgärd, hvartill jag varit berättigad, utgöra ett giltigt bevis att få småda och håna mig: hälst när denna embetsåtgärd genomgalt Collegiernes, och behörigt Departemenis granshning, och slutligen medelst fullmakt för Herr Wellerman, erhållit den högsta Sanction. som finnes i vårt land. Om ett så shamlöst törsök utan näpst får passera, betvillas. Emedlertid förfaller äfven detta Herr Prytz bevis.