Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1844, sida 2

Fö 7 slikhet med Biskop Brask, kunna under namn etockningen (ty sigiller brukades icke) insmyg gen sedel med inskrift: Åhärtill är jag nödd oct I etvungen?: hvad värde detta attestatum sålede ökan ha, lämnar jag derhän; men det vet jag call blotta behofvet af ett sadant, adagalängge calt attestemostagarens sak är sjuk; för att c asåga något ännu vörre. o Oabladt allt hvar Herr Prytz särmåser sig veta härom, ja ända in till documentets detaljer, sar jag bestrida såvä detaljerna, som hela factum. Jag uppmanar Ja jag trotsar Herr Prytz alt nämna och bevis: en enda dylih underskrift: att bevisa, att elt så dant document auneonsin blifvit begärdt elle esisterat, och för här förklara alltsammans, frå siorsta orde till det sista, för en sanningslös uppdiktad Smådelse, hvarföre jag, som Embels man, tror mig äga anspråk på upprättelse oci lagens skydd. Ilerr Prytrs med osanningen a syftade bevisning är alltså ingen, och smädelser blott slår qvar. Vid denna period at Herr Prytzs sörklarin, vidtager en skildring, buruledes den prosressi va ökningen af mina otaliga förseelser, också ö kat allmänhetens ovilja till den grad mot miz alt Herr publicisten måst gå strängare med mi tillväsa, sedan han med ett slags wild et oc! soglichet sökt förzåsves utstaka den väg ja2 bord lolja: ja han smaskryter till och med att, stun dom, till min uppmuntran, ha intagit i sitt blac (en och annan artikel till mitt lof. Då jag öp spet erkänner mig hafva varit föga känslig oc! tacksam för så mycken godhet, öfvergar jag u lan vidare uppehåll. och följande Herr Pryt oförtrutet i spåren, som jag sagt mitt beslut va ra, till de 40 stycken nya klagopunkter, hvar al skulle bevisas, att milt uppförandeinom sanr I hället förbittrat detta, så att det berättigade Ii Prytz att ansvarslöst få, efter hjertans lust, smäida och skymfa mig. N:o 4. Mitt dotillbörliga snack vid troskelsedens emollagande, då jag understoc mig att tala om det stöd, Hans Maj:t åi des da oroliga tider behosden (här likval tillägger icke Herr Prytz, det mitt yttrande förut pådik tade uttrycket daf Kristokratienp). Jag uttalade j vid edens emottagande en sanning, som ingen annan lärer vilja bestrida än de, som oqernsåge deras interessen för agilationer i landet, förtid demaskerade. ordet kotillbörligt snacko är altså olampligt och ofköfligt: och bevisningen ingen. N:o 2. 4Mina opassande miner, då de loyala surrah-ropen följde på eden. Jag kan ej rått döma härom, då jag ej vet, hurudan min mine var; men tror. att mitt luenare men bjertliga: KLefde honungen!oa var vid det sorgligt bögtidliga tillfallet mera lämpligt och lika soyalt som ett skralande hurrah! N:o 3. (Vitt opassande beteende mot en Tullvakimästare i Stizgbergslid. Jag får åter för. klara hela historien för en pur osanning, möjlizen har Herr Prytz hört talas om, att jag en Söndags (. in., mellan tullen och Masthugastorget (icke Stigheraslidj, påträffade en full karl, som var Brandrakt, iche tullvahitmåstareo, som icke örfilades, men befordrades till åtal i poli sen. Sädana äro Herr Pryts bevis och anspråk uppå alt saklöst få skymsa mig! N:o 4. Mitt opassande uppförande mot åtskilliga af Stadens handtverksborgare, hvilka jag på allt sätt huttlat vid liqvider och andra tillsillen.o bå min motpart anfört denna anhlaeelse såsom ett bevis mot mig, tyckes anklagelsen sjell sorut böra vara bevisad. Intilldess stämplar jag den såsom smadelig och särande. N:o 5. ONilt vitrande på Rådhuset, att handtverkarne i Gotheborg äro i sina fordringar så skamlosa, att man gör bäst alt förut ackordera med dem., bet smadliga och försälliga härvid är uteslutandet af min tillsatts alt det finnes bland handlrerhare härstädes, dem, som ete., en tillsatts, som oändligen förändrar saken, och med hvilken jag sjelf hört mången aktad handiverksborgare gilla påståendet. Denna punkt gor saledes älven Herr Prytz ej ringaste anspråk på ansvarslöshet för sina otaliga smaddelser. N:o 6. (Mitt despotiska beteende mot en Slollsknekt, hvilken jag utan ransakning dömde tll 25 prygel.9 benna 8. k. bevisning mot mitt uppförande i Götheborg innebär åter osanning och förvrängning. kn berusad vaktknekt vid Länshäktet påträffades raglande i Canzlilrappan: jag besalie honom genast aflägsna sig, och då han ville, i stället, inläta sig i genmale, förklarade jag att, om han ej lydde, han komme att ådeaga sie 23 prysel. Ingen boms har härvid ägt rum: icke heller var då en arausakning nödig, wit här anförda adespotiska beteender är altså en ny smådelse, i thy att jag handlade innom min lagliga rätt och bevisar likaledes ingensina för Herr Prytz. N:o 7. Den deconfityr här omtalas; har redactionen, intempore, men då vederlagd, lika sanningslöst som nu förmält. Ett gatufridsbrott, hvilket jag, såsom händelsevis förbigående, ölvervar, ådrog sig min uppmärksamhet. De . 2 —