Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1844, sida 1

77 de det var af Adeln att, på så sätt den gjort, täfla med, om ej öfverträffa sin konung i prakt och öfverflöd. Var det, för att visa, att den ännu skulle kunna mäta sig med honom och derigenom, på elt artigt sätt, varna honom att undandsaga sig dess stöd? — Vi lemna jemvål derhån huru pass öfverensstämmande med den allmänna stämningen det. var att antaga inbjudningen af särskilda stånd. Månne det ej hade varit ett folkets hufvud värdigare, att på en tid, då alla sanna fosterlandsvänner sträfva alt af Sveas skilda flockar bilda ett enda. solk ), asböja dylika inbjudningar, genom att förklara, det han ansåge sig, j såsom skilda kasters, utan såsom ett enda folks konung och derför också blott ville mottaga dess gemensamma tillgifvenhetsbevis? Vi lemna allt detta derhän; men fråga blot, för det tredje, med Najadens Stockholmskorrespondent, huru elt sådant slöseri stämmer öfverens med den penningeförlägenbet, hvari landet verkligen befinner sig, med de mörka, och beklagligtvis sanna målningar, åtskilliga representanter och andra gjort af landets ställning. Vi fråga huru det är möjligt att sålunda frossa vid åsynen af tusentals lazaroner, som ropa elter bröd och tak öfver hufvudet på husvudstadens gator. Ligger ej ett kolossalt hån med den sattiges elände deri, skulle. man ej deri kunna se ett järtecken, såsom i frosserierna före Roms fall? Och nekas kan beklagligtvis ej, att kröningsbalen gilvit förebilden dertill. Huru mygket godt hade ej kunnat uträttas med de bundratusen riksdaler, som detta allt kostat, då man beräknar alla kostymer och andra kostnader, som fordrats till bevistande af dessa herrligbeter; oberäknadt tiden sor enskilda och de af solket betalta representanterna, och med hvad häg skall man, efter sådane lysande lörströelser, ålergå till riksdagens tråkiga göromål, till betraktandet af allt sorvändt i lagstiftningen , allt elände i handel, rörelse, finanser, allt motstånd: mot hvarje försök till verklig, grundlig förbättring? Också går det derefter. Sällan har väl en sådan lamhet hvilat öfver någon riksdag soni osver den närvarande. Sjelsva Petre och Wern äro ej bvad de voro förra riksdagen, och Hans Jansson märkes mindre på talmansstolen. Men det kan ej heller vara annorlunda. Ilvem skulle inte tröllna, då man ser sig intet kunna ulrätta. Vi spådde att så skulle gå, då representationsförslaget soll. Med dess död var också lifvet borta ur representationen; den borde derför redan då hafva upplöst sig sjelf, för alt ej upplösas af inre förmultning; ty der intet lif är, der inträder svart förruttnelse. Få nu se, om det lyckas representationssorballringens vänner att ingjufa nytt lif i den dode, medelst ett nytt. antagligt Tepregentationsförslag. vi tvifla derpå; men derföre ej på representationsreformens framgång en gång; ty för den sortverkas det oupphörligt inom sjelsva nationen, tiden sjelf verkar derför, och då frukten är mogen faller den af sig sjell. Lyckas det derför ej alt få något representationsförslag hvilande till nästa riksdag, sortvislom derför ej, utan må Ständerne, så snart denna z är vunnen, genast åtskiljas, — något vigligt uträttas ej med närvarande representasion, — för att, med fördubblad kraft, snart äter uppträda; för denna gång tycks deras krast vara paralyserad. Skulle det deremot mot förmodan, lyckas att få ett rättvist representationsförslag hvilande tll nästa riksdag, så mycket bättre; och så mycket mera skal alt genast åtskiljas t. o. m. om stalsregleringen ej shulie medhinnas. ty hufvudsystet är då, vunnet och nationen tycks åtminstone ej förlora på, att den gamla statsregleringen förblir gällande; ehuru vi hoppas, att den, af utskottet soreslagna, får undergå en betydlig prutning innan den definitivt antages. Så långt är man ändtligen kommen på riksdagen, — som nu också, i hvad fall som heldst, kommer att asblåsas i Januari, — att statsregleringen skall företagas till pröfning, och angelägen tycks man på högre ort vara ett ej se den afprutad; men ännu angelägnare att ej extra slalsmedlen skola ingå till Riksgäldskontoret, ja, så, att man, i så fall, holat med en Torpyminisiere. Dock, derpå kunna vi ännu ej tro, ehuru vi ej höra till sramtidsenthusiasmen. Det vore olörsigtigt att låta villan taga slut, innan nationen är fullkomligt insösd. Också bör åtminstone ingen låta skrämma sig deraf. Rädd böå man blott vara för den, som kan sördersva kropp och själ, och det kan ej ens den argasste Toryministere. Bland utnämningar till verkliga embeten är att märka Gen. Arbins till ord. Gen. sälttygmästare och Chef för artilleriet, en utnämning, som var alt föruise, så fort förordnandet var skedt och hvarom vi redan yttrat oss. Tiden ssutvisa hvad vannet vunnit dervili Mod