Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1844, sida 1

spänd väntan motser man nu bestämningen af Gen. Arbins efterträdare, såsom Chek för Pendes Artilleri, och hvilken af de förtjenta min, som ännu finnas i dess leder, sedan det utmärkte sig vid Gross-Beeren, Dennewitz och Leiprig, hvilka dervid skola komma i åtanka; ty att nagon utom regemeutet skulle utses till chef för detsamma, är ej tänkbart, dels emedan det har tillgång nog på förtjente, skickliga och erfarna officerare, dels emedan, sedan längre tid, den princip tycks vara följd vid tillsättande af regements-chefer, att dessa tagits al regementets äldre officerare, äfven om ej så talande förljenster varit förbanden, som dem, hvilka skola utmärka en och annan af Vendes Artilleries regementsosåcerare; en slags anciennitetsprincip, den vår nuvarande. konung tycks hafva utsträckt till äfven. andra delar af statskroppen, och som ej utan fara af egna särvillelser och forluston af folkets förtroende kan srångås samt vid närvarande tillfälle är så mycket nodvändigare att iakttaga, som svärligen officerare af nägot annat vapen riktigt förstå alt leda ridande artilleriet, det enda-i sitt slag i riket, och af en så oerhörd, af krigshistorien bekräftad, vigt i fält. Ått tillsätta chef srån annat regimente vid Vendes Artilleri vore dessutom en djup förolämpning mot det reg imenle, som oemotsägligt skördade vår sista krigsära.