Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1844, sida 1

lidt; kl. 9 e. m. Bar. 25, 90. 33 gr. kallt. Nov. fond ll: kl. 8 i. m. Bar. 25,80, 2 gr. kallt; kl. 2 e. Ä Bar. 25,79, 4 gr. blidt. Å. Hj Riksens Ständer sva på senare tider varit så sysselsatta med gtidligheter och kalaser, alt de naturligtvis ashast särdeles tid öfver för riks-angelägenHer. De hafva således; om de också ej reMsenterat särdeles, såsom Riksens Ständer, . Ert det så mycket mer, såsom Riksens tänhrilket är rätt bra; ty eljest äro vi rädatt de gjort ingenting alls. Efter vi emelwakid kommit att tala om högtidligheter och Aser, så kunna vi ej undgå. att yttra nägra sexioner deröfver, hvilka visserligen erbjuda åt en hvar af sig sjelfva; men som nära ej kunna upprepas för ofta, ej läggas nog Si hjertat. 1:o Hafva vi och många med oss yl) ett hela kröningsceremonien onödig, tidsviIg, ja, inemot okristlig, och med all aktg för Vinterbladet och Erkebisk. Wallins Vsonlighet tro vi dock, att hvarje tänkande sbilligat den, äfven om han skolat verkstälden. Att den är det förra inses lätt, då en sursse setat en hårsmån fastare på sin mon derför att han varit krönt; endast folV förtroende bibehåller honom der och detvinnes ej bvarken genom att smörja ännet eller ÄRket, utan af fortfarande populära, lagenliga kMN söljdriktiga handlingar, byggda på fasta Andsatser, så alt fursten och hans rehlU ing blir en försyn i smått, omsorgsfull, oAHnderlig, pålitlig. Då behöss sannerligen injudisk ceremoni, ingen smörjelse, ingen niug, och i annat fall blir den, om den Äen vore mångdubbel, af ingen verkan. Den ågåledes i sig sjelf en fullkomligt tom, beIselös ceremoni, och tror en furste sig derom blifva heligare, oantastligare, så bedrar dsig och omfamnar lik Ixion ett moln istälsöoör en gudinna; ty allmänt väl, grundadt så af lagen bunden; men af lagen ledd friår den enda gudinna, som kan skydda Mom, och den finnes hvarken i smörjelsehor, kronan, spiran, äplet eller svärdet utan endast emsfordrandet af folkets och landets oinskränkta eckling så långt i mensklig förmåga står, ÄAket åter ej sker, genom att binda natlios händer med naturvidriga lagar och förj ningar, utan tvertom, genom att losa alla Ussra band, utom dem, som hindra att göra Hot verkligt ondt. Så skall en regent forasiva sitt folks förtroende och kärlek, och krömed en krona, som hvarken våld eller list, eller evighet kan beröfva honom; en krohonom verkligen tilldelad af Gudi; ty folJB röst är Guds röst, och legitimare än nÅ öot stamtråd, vore det äfven från sjelfva murod, den förste konungen, kan tilldela hom. Detta hafva också sjelfva regenterna nu wwfjat inse, hvarför också några, såsom kunRone i Preussen, Frankrike, Sachsen o. s. v., denflka åtminstone hafva den lofliga fåfängan, Si vilja, det deras throner skola anses bygda mMA folkets tillgilvenhet, uraktlåtit den tomma Ha kröningsceremonien, hvilket, utom mycannat, bevisar, att den ej är tidsenlig. Ått här okristlig bar redantänkaren Svedenborg upisat, hvilken man åtminstone ej kan fårcsatt hafva förkastat något, som varit, om så blott i ringaste mån, symboliskt till sin ydelse; men äfven detta saknar den förålade kröningsceremonien alldeles, åtminstone FHåra tider, då allt sträfvar till gemensamilrån envälde, och förhåHandet, såsom al er till barn, mellan regent och folk, alldeles phört i staterna, emedan det: senare, i den förre, vill. se annat, än den högste bevakaren af de ym Nar Jet gifvit sig sjelft. Men huru chimäwa fEk kröningsceremonien också i sig sjelf är, sär det verkliga deruti kostnaden, som fol t, i sinom, tid, nog får drygt erfara, och Prigenom äfven, att Herr Weerns proposition (sn besparing dervid ej varit osverslodig. Vislltligen heter det, att konungen, ur sin egen sa, betalar en stor del af kröningskostnaJtilng men skulle ej en konung bättre kunne all vända sina tillgångar, än sill banketter och .Haspektakter? — Derigenom har dessutom imåa sitvits till det oerhördaste slöseri, så vä A Adelns, som säkert också Borgerskapet: mbt; ty att täsla i äta och dricka, i prål oct shannlåter, i titlar och sjäs, det bar alltid va. oc OM svenskarnes sak. Blef ej landet, en gång fa nog, ett offer för utländska konungar dast för att männen skulle kunna bli ridda och deras bustrur kallas fruar! — Vi lem för det andra, der hän. huru pass passan