Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1844, sida 2

Stockholm, Du har af Tidningarne sett, huru vår Adel, värt af sig sjelst så kallade första Stånd, visat sis veta att lefva och att adligt uppfora sig Dylika skugaspel vore verkligen att skratta sig till döds ät, om ej den medborgerliga känslan mäste med bekymmer se dylikt kalibradoseri betraktas af mängden såsom någonting alldeles förträffligt, och finna dem, som man önskade vara olförvillade deraf, spela en röle med i denna komedi af sattigdom och ädel stolthet. Man minnes huru en viss skriftställare — han, som blef statsfånge för det han påbördade asledne Konungens konselj att, senom sammanträde på Söndagen, hafva nära nog begått sabbathsbrott — liknade Ådeln vid en cholera-patient, m. m., hvilkens kadaver dödgräsvaren hånande utsirar med litet glitter-guld; men den har nu visat, att den lesver. Du mä tro, att magnaterna balva ansträngt krafterna — churu ganska välberåknadt: ty, bade de sjelfva skolat göra fester hos sig, så bade det kostat dem vida mera — och småfolket eller Parriere-ban bar följt med, för att visa, hvad Adeln duger till och hvad den utgör för et vigtigt element i Staten. Nu kan väl ingen längre neka till, att såsom festoch bal-tillställare? är det adliga elementet åtminstone utan sin like. En sådan prakt, en sådan elegant lyx, en sädan smakfull anordning af draperier — sådana dosierer: etl slags ryggtaflor,