s faller för husvudstod, så ock för ränta intil etalningsdagen; dock gålle förmånsrätt till rän som före konkursens början upplupen är — bj för längre tid än tre år. Är fast egen glom intecknad för sleres fordringar, och räc er den ej till för alla, hafve den, som äl re inteckning eger, företräde. Sedan tages o nyndigs fordran i hufvndstod och ränta, til etalningsdagen, hos föräldrar och förmyndar t. Äro sörmynderskap flere, ega de omyn lige sig emellan lika rätt. Derester skola, u an förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors ttigkassors och socknemagasins fordringar ho eras föreståndare: kronans, städers och all änna af Konungen stadfästade kassors, pen ingeverks och inrättningars fordringar hos d fjenstemän, som äro satte alt deras inkomstei ppbära, för hvad af sådan uppbörd hos den nestår: så ock enskildes fordringar hos em Betseller ljenstemån, för egendom, som des sie i och för embete eller tjenst emottagit. Tillika föreslår K. M., att, såsom en följd denna lagförändring och till förtydligande af 3 47 Kapt. Handelsbalken, förklaras måtte: all ad sistnämnde saerum innehåller om fadder. sva, som är förvandlad och ej i behåll, icke å limpas till den händelse, då omyndig föl dan saddergåsva eger fordran hos föräldrar elr förmyndare, i hvilket fall, efter hvad ofvan Ör om omyndigas fordran i allmänhet är sagdt, all sorsaras; äfvensom att, på det osversöryndare och andra vederbörande må ega errderligt rådrum, att vidlaga de försigtighetskått, som, med anledning as ifrågavarande lag rändring, kunna anses nödige, densamma icke å blilva gällande i de konkurseller förmåns ister, som hos vederbörande embetsverk rean äro, elier under loppet af första året ef r de år då den nya författningen blifver utIrdad, göras anhångive. Fösskotiet har tillstyrkt, att, sderest llöglosl. dd. och Adeln medgilver, det den förmånstt, frälsemän för närvarande ega för sordrinr hos deras uppbördsmån, må upphöra, nal. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition åtte af Rikets Ständer bifallas. N:o 46, Betänkande i anledning af väck! olion, angående ändring i straffbestämmelsen r prest, som viger den, hvilken ej uppnåt en ålder, som fordras för äktenskaps ingåen. kontraktsprosten Ileln hade väckt moon att straffat (embetsförlust) för prest, som trädes med sådan vigsel, måtte lindras til rning eller suspension, eNer slutligen afsätt ng, men utskottet har hemställt: att prosten lens omförmälda motion icke må till någor