Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1844, sida 1

om Svensk minister i Conslantinope an silt namn medelst ett pojkstreck, se 85 ostat honom lilvet, i följd af de uppretade arnes harm; men hvilken stadnade vid smulsastning och käppslingar, for hvilka han då flentligen blef en skottalla. Som Svensk miniter i Wien visade han en stötande oginhet, till ich med emot landsmän, som olyckligtvis besöfde tillita honom om biträde, i hvilket afseende skalden Nikander kunde lemna sällsamma uppysningar ). Kan, allt detta oaktadt — tänkte vär Svenska allmänhet — Grefve Löwenhjelm nu Ippsökas och användas i ett värf och vid ett illfälle, sådant som detta, så mäste han ha zsvit heliga bedyranden, att hädanefter taga sig ill vara, något hvartill hederskånslan dessutom hordt sjellmant drifva honom. Det var så mycket mer hans ovilkorliga skyldighet, som honom illika ålåg att göra sig förtjent af det nya nälevedermäle, hvilket tilllöll honom i sammanhang med den utomordentliga beskickningen, då Grefven upphöjdes till ?Konwigens högtbetrodde man? med Gveneraliöjtnants-titel. Men bemälte Herr Grefve hör till de oasbasliges kategori. I egenskap af Landshöfding försökte han först, att medelst maktspråk hindra samqväm, dem han ansäg strida mot etiketten i början af den s. k. kungssorgen ). berester ådrog han sig förödtnjukelsen, att, i sin egen residensstad; blifva lagförd och straffad som våldsverkare på öppen gata. Det fanns de, som, ännu icke kän: nande bottenlösheten af det höga öfverseendet med dem, som äro i smöret, fruktade att den högt betrodde mannen kunde komma till korta vid denna nya förplumpning (hvilket ofelbart skedt, om Konungens rådgilvare förstätt att rigtigt uppskatta sin egen och hans ställning) helst den inträffade dagarne innan H. Maj:t sjelf hugnade och hedrade sitt rikes andrå stad ined sitt eget och Kronprinsens höga besök. Men äfven den gängen slapp Gresve Löwenhjelm undan, sedan han erlagt böter för slagsmålet. Och hvad värre är: dessa förplumpningar voro blott förebud till ännu betänkligare, dem hån rustade sig till, för att hämnas sitt ofall, i stället för att låta det lända sig till varnagel. Ty knappt hade de höge resande lemnat Götheborg, då man läste i eu der utkommande blad följande uppsals, återgifven i bufvudstadens tidningar — — Det bekanta citatet ur Handelstidningen utelemnar jag och låter brefförfattaren :ortfara i sina reflexioner: å(Visserligen var det angeläget för Grefve Löwenhjelm, att, om han gitte, skyndsamt och fullständigt afskudda sig alla misstankar för en så oerhörd, så taktlös oförskämdhet, hvilken man likväl nu offentligen tillvitat honom; det var ännu mera maktpåliggande för Regeringen att E saken utredd och i avledning deraf fatta beslut. Ty med Löwenbielms oskuld eller osverbevisning härutinnan stod eller föll naturligtvis det förtroende, J, Patres Conscripti, och hvarje rättänkande medborgare borde hysa till Styrelsen sjelf. Fortsor han efter uttalandet af sörenämnde äsigter att vara hennes högtbetrodde man, som i Konungens stad och ställe förde dess bud och besallningar, så voro dessa åsigter af Regeringen godkände; ville hon äter icke vidkännas dem, så borde hon befria en så beskaffad organ från frestelsen ätt yiterligare blottställa deras gemensamma anseende och bennes ömtäligaste interessen. Ingendera delen har skedt. Konungens regering har blundat, hvilken blunder haft till påföljd en ny förlöpning af grefve Löwenhielm: I sitt obetänksamma nit för motionen, nu vid riksdagen, om låäneresidensets förflyttning frän I Götheborg till Uddevalla, har ban, påfagligen för att gilva luft åt sin vrede öfver den ovilsja, grefvens eget bandlingssätt på förra stållet suppväckt mot honom, visat en dubbel missaktning mot rikets styrelse och mot dess andra stad. Tillochmed grefve Löwenhielm borde begripa, alt, så länge han är Landshöfdiny, måste en fråga af denna art framställas af homom omedelbart hos Regeringen, och, om den svunne hennes bifall, från Styrelsen föreslås hos kikets Stånder. Ogillade hou deremot planen, så borde en bland organerna för hennes vilja hafva låtit denna lända sig till efterrättelse. Det är ett fenomen, som icke nu första UU I i) En af Riddarhusets celebra talare emat reprei I sentailonsförslaget, Friherre Mauritza lilingsmnorI re, skulle äfeen, rörande Ur Gretzeus och f. d. ministerns oginhet mot landsmän kanna hafva åtskilligt att berktta, i fall ej ban och Grefve Löwenhjelm befunne sig på CH helt annan 1 hnea nu. ån vid den tiden, da Herr Friherren j uppvaktade Grefve L. i deanes a und Wien. Anm. of Eh. ) Den g.mle bekanter irrar sig härm onan. Nåetsriu