gången blifvit iahltagel, all samme herrar, som ifrigast yrka den militäriska disciplinens tillämpumg på opinionen och enskilta umsängen, det den sikvål är liha ogagnelig som f tlig, merändels sjelfve trotsa och gifyn Hill spillo den inom IRarja väl ordnadt samhälle oumbärliva administrativa subordinationen och sammanhanset mellan Styrelsens organer. Huruvida trelnaden för högvälborne Herr Grefven och Landshöfdingen blir större i Götheborg efter än före Cen omförmäldta mtionen, lemnar jag derhån; nen skulle förmoda — Änninstone så länge ej Jusligen ådagalägges — att konungens regering, i valet mellan att stöta sig med en ingalunda oersättlig Landshöfding och en generalsperson, hvars hrisiska dater stadnat vid gatubragder i Constantinapel och Cöthebora, eller med Sveriges största handelsstad, hellre förslottar Grefve Löwenhielm, än Länsstyrelsen, från. den ort, der den nu sinnes förlagd. kanhända meningen är att afvalta resultatet al det ätal för embetsfel, Justitiekansleren redan förordnat mot Konung zen bemälte Vesallningsbhalvände; i hvilken händelse Konseljen kunde slippå allt hesvär med transporten, och liogata Domstolen i stållet åfaga sig Pesräret. Sonr du ser, har Crelve igen både nytt och nattramn I ashvad Pden gamle bekante hade inedem om. Han skulle emediertid baflva — det ståtliga vid tien 41 tal, som fir grefven i A . Hr Kommendanten på orderna befallde uj vaktningen, böll till Götba arlilleri-teg) oslicerskorps, och han hade da bat en he hop saker mer att förtälja och konimentera. srefven holl dock den gången, brsisligtvis, HM sitt tal efter koncept. Huruvida detta för anm tida behof undertecknades af några vid fil sället närvarande åhörare, vat jag äånnu icke; men det vet jag med säkerhet, al! åir Grelven i morgon, såsom insege! på sitt tal, för nyssbem. ollicerskorps ger en astor middaga, hvilken nog lärer komma att rår lil dess sljernorna tändas i den stora himlakronan. Apropos estjernore och okronors, vet du om General Sljerukronas plats ännu af döden blilvit förklarad ledig? ... I Pokhandels-spekulatiowen bar redan varit framme och rigtat vår litteratur med en 4USCAr I:s historiauw. — 408car den I:s historia ! utropar du utan tvifvel, hvilken historia kan E hafva att skrifva om Honom, den för knappt en månad sedan krönte Konungen ?4 — Ja, det vela allena författaren och förläggaren af densamma; någon annan vet det säkerligen icke En träffande och, såsom Daghiat Allehanda plägar uttrycka sig, ai sak dråpandee recension öfver bem. libell står aft läsa i aSvenska Bieta för den 16:de dennes, och jag räder dig verkligen till, att, innan du lägger ut dina 4 Rdr 16 sk. b:ko, genomlåsa densamma. Vill du sedan hafva en beshrifning över äreportar, skriftetal, frukostar, spektahler, het nationer, resor härs och tvers, verser, lustläser, 0. S. v., så, vålan! gack och köp eller Jåt höpa luntanNågot annat, utom en bopj granna fraser, finner du deremot icke i denna omakalösa historia. a i Den skälmen Corsarene har änpo varit framme och gjort sina hocus-pocus. Denna gången är det den besatta ordställningen i kroningsceremonielet, som fitt tjena till skottafla för hans glatta lag. abet har ingalnnda, ytwar sig nemligen Corsaren, avarit oss obekant, att det måste vara lörenadd med många ben slora svårigheter att vara Erkebiskop eller kung, Vi hafve dock hitintills aldrig kunnat sorestälJa oss, all en slik plats på Samhällets höjder kunnat vara till den grad genant, som synes af det ceremoniel, hvilket kommer att följas vid kröningsscsten i Stockholm. I bemålle ecremoniel söreskrifves nemligen, att sedan konungen blifvit smord och satt sig på thronen skall Justititie-Statsministern chemta kronan och sätta den tillika med erhebiskopen på H. M:ts hufvud. om Erkebiskopen skall sitta osvanpå kronan, eller, med hronan på hufvudet eller i banden, på konungens hulvud, är icke närmare bes tämdt; men säkert är, alt lans Högvördishet i denna obegväma slällning skall förrätta en bön. Förmodligen lemnar Erkeliiskopen sitt upphöjda säte, under det att JustitigStatsministern ät Konungen öfverandtvardar spiran; tv hort derester heter det, att bem. minister ahemtar riksäpplet och öfverlemnar det tillika med Erhebisftopet ät konungen, som då tager äpplet i den . och spiran i den venstra landen. — Vär sierre må veta hvar Konungen då skall göra al Erkebiskopen, som elnedlertid åter måste lisa en bön. Ändtligen Erkebiskopen för iredje och sista gånal E. Creve HBjörnstjerna öfverlemnad åt konagan tillika med en nyckel Att dema al detta ceremoniel, måtte det vid en kröning 1 Sverige icke vy vara synnerligen beqvämt hvatken att vara konunn eler Erkehickanmon l