Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1844, sida 1

NllUIÄAfsREH-S t0 del, all CI CHCFHA I Pari3 segnage författarinnan sin tac ksägelse och en ärei — n — iskånk för detta shaldesltycke. AA — ö ESEiSCÖDgyeRA fortgår sin ltemligen tröga gång, endast då och då sätter presternes och ivsunerpet adelns spjernande mot udden litet lif i spelet, och så till vida är det verkligen underhållande alt betrakta det, ehuru det, å andra sidan, är bedröfligt, jatt några individers halsstarrighet och intriger skola kunna bindra en hel nations framskridande. Så har adeln s(. e. senast afstagit bilshodot af det förstärkta JLagulskottet, som äfven I mellan riksdagarne skulte kunna besluta med riksens ständers rätt, och hvarigenom ärendernas gång så mycket befordrats, och detta, onkladt Konungen tydligt ailvit tillkänna sitt gillande af förslaget ; ja, t. o. m. en af sliosfvets högre tjenstemän har talat deremot. Hvar har an de konservalives gamla grandsats aatt votera för unisormena tagit vägen? Vi billiga visserlicen ej denna grundsats: dess kränkande nu bevisar imellertid huru pass man i allmänhel kan lita på adelns grundsatser, och något opassande hunna vi ej undgå att finna deri, alt Konungens ensbilde sjensteman uppträder i öppen opposition mot honom. Kan han ej billiga Konungens åsigter. så är det högsta, som kan anstå honom, att tiga, hvarom icke kan ban åtminstone ej sortsara med sin enskilda hastjenst. Hvad nu nämde utskott beträffar. hvaruti vi ej kunna inse hvad adeln funnit för farligt, så tyckes det oss, utom sin egentliga nytta att befordra lagarnes behöriga ordnande öfverhufvud, jemväl vida mera passande att afge lagförklaringar, än högsta domstolen: ty hurn orimligt det är alt vara lagstillare och lagskipare på len gång, är lätt all inse. Men äfven det förislag, fom afsåg att afskaffa denua oformlichet, afslogs af adeln, hvilken ytterligare utmärkt sig igenom ett beslut tvertemot de öfriga tre ståndens, ett motstycke till det om titlarne, i det den näml. afslagit förslaget om väljandet af ordförande i utskotten. Detta förslag är dock obestridliet rättvist; ty hvem inser ej arimligbeten af att ordförandeskapet skall bero af nummern på riddarhuset? — Det är ju ett rent losteri! — Också var argumentationen deremot byad den måste vara mot hvarje rättvis sak, sså orimlig, att den ej låter sig förklara af annat än den vilda frenesi mot allt förnustsoch råttsenliet, som, vid denna riksdag, tycks hafva bemåktigat sig adelns majoritet. Der taltes om Spanien och Haiti, om Nordamerikas Presidenival 0. s. v., som antingen alldeles inte hörde dit eller också snarare talte för än emot saken. IIvad det senare beträffar t. e. så talar det, framför allt, för valpeincipen, då hittils ännu alla Nordamerikas presidenter varit duklige karlar, hvad politiska åsigter de också haft. Imellertid tycks man, som sagdt är, fastän nummerlotteriet blifvit asskafladt, dock på riddarhuset ännu hysa sympatbier för detsamma. be talare, som yttrat sig i denna anda, böra imellertid ej glömmas af nationen, vi vilja derföre här uppteckna de förnämsta till notering för framtida behof. De voro: fFIarlimausdlorsf, Gyllenslolpe. C. G. Löwenhjelm, of Uglas, Björnsljerna, Raåf, Lagerheim, Lefren, Printzensköld m. sl. Gyllenstolpe hade, bland annat, den arligheten all sammanställa Urefye Anckarsvärd och Rosenqvist af AÄkershiult, hvilka förra Riksdagen talte för förslaget. Sådant är ju rätt hyggligt? — För förslaget talade t. o. m. den, sedan sin hastiva befordran . eljest så konservative Grefve Polycarpus (ronhjelm (bror till iden alltför tidiat bortryckte Otto August), C. H. Anckarsvärd, Tannes Wrangel, Vrib. 4. Raab, Gripenstedt, E. v. Troil m fi. Immellertid afslogs det med 494 Nej mot 80 Ja. — Man ser att adeln verkligen föresatt sig att drifva sakerna på spetsen. Välbekomme! Blott den ej derpå spetsar sig sjels. Vore det då underligt om riksdagen ginge sönder? Men hvems vore felet? — Riksdagars återkommande bvart tredje är har imellertid blifvit bestämdt af alla fyra ständen, liksom skilnadens upphörande mellan frälse och ofrälse justitieråd. Det är ändå något vunnet. Måhända var det senare beslutet has adeln en följd deraf, att den ej alltid trodde sia istånd att kunna furnera med ett tillräckligt ontal afzangliaa justbicråd ? oc har bildningen verklizen gatt tillbaka inom detta stånd, liksom förmögenhe!en, medan begge delarne varit i jemt tillingande hos de öfriga stånden, och det måtte vara derför att allt reelt företräde hos advin sorsvunnit, som den ännu åslas att sasthalia sknaaan deraf. Dock, en skugga låter ej hålla sis: tidens mäktiga ande skall, förr eller senare, blåsa bort den. — hevillningsulskottet lär prohibera allt hvad det kan och i spetsen derför står Gen. Ådj. DalllAN a rn 1 (A