dens stund, måtte veta hvart det bar att vända sig; ty vi förutse, att det, om nämde system får husera, snart sjelft blir helt och hället busfattigt. Bankoutskottet, — hvars arbeten för öfrigt gå teml. långsamt, kanske just emedan de äro så högst vigtiga och vi ville önska att de utfölle så mycket förträffligare, — har föreslagit myntenheten till En R:dr Ras med 400 Cent, hvilket synes oss ganska förnuftsenligt, och vi hoppas, att detta förslag nu kommer att antagas sedan envisheten ej mera sitter på thronen. Äfven ett af de extra konstitutionseller rättare representalions-utskotten lärer ba slutat sina arbeten och uppejort ett nytt representationsförslag, temligen likt det fallna och erundadt, som detta, på allmänna val, samt derför visserligen alt billiga. Dock föreslås en höjd valcensus, t. e. 300 B:dr B:co årlig inkomst, hvilket synes oss väl högt, beldst det, om också ogrundadt, redan hlagades, att en valcensus af 200 R:dr B:co, som det fallna förslaget upptog, uteslöt flera af städernes fattigare bandtverkare från val. Med 500 R:dr B:co frukta vi, att detta verkligen hlesve fallet. Andra kammarens bildande, medelst ett slags klassval af första kammaren, finna vi också, på iotet sätt, tillsredsställande, redan derför, att det afviker från bofyudgrunden , allmänna val. Oss synes att väljandet af de bästa ur första kammaren till andra kammaren är och förblir det förnuftsenligasle. Få nu se hur saken kommer att arta sig. Med längtan motse vi regeringens utlofvade steg i detta, som i många andra fall. — I BorgareBondeoch Prest-ständet t. o. m. går allt sin gilla, tysta gång. I det förra har Herr Petre, med mycket skäl, opponerat siz mot slöseriet med pensioner till fordna konungars hofstat, och äfven oss synes åtminstone en skarp pröfning dervid böra iakttagas. Ålven har detta stånd, likasom Bondeståndet, inbjudit Adeln att frångå sitt beslut i frågan om lör-L stärkta lagutskottet. Denna inbjudning har dock, som vi ock befarade, ej hörsammats. Då af de öfriga ståndens bifall till förslaget imellertid synes, att nationen är för detsamma, är det elt fullkomligt skeft risonnement af Minerra och konsorter, att ministrarne, som förordat detsamma, borde resignera, derför, att det afslogs hos adeln. Också bli herrar konservative ju sig sjelfva otrogna, genom ett dylikt pästäende. Dock, hvad gör det dem! Deras trohet och ofrohet beror endast af vinden, så konservaliva de också låta kalla sig. Oss synes derför ingenting vara konseqvent hos dem, mer än inkonseqvensen, och så är det hos hvar och en, som ej bygger sina handlingar på förnuft och rättvisa. — Af allt detta synes imellertid att konjunkturen är något slau på riksdagen; måhända blir det bättre, sedan kröningsruset är väl förbi, som väl nu snart torde vara fallet. ått erkebiskopen fålt smörja de kungliga, förundrar oss af mer än ett skäl. — Att hröningspenningarne äro afskaffade år ganska klokt; få se hur det går med andra sorters kröningspenningar: stjernor och titlar. O, huru klokt, om äfven dessa afskaffades de facto, ehuru adeln, såsom ett af dess vigtigaste ännu qvarstående prerogativ, ej, de jure, vill tillåta det. — Atskilliga utnämningar hafva åter bevisat Konungens rättskänsla, näml. flera postmästare, Öfverste Tunes och sramsörallt Kammarrättsrådet Å. P. Sandströms till Landshösdinge i Jemtland. — Exc. Brahes död och äbegrafning kan äfven anses för ett evenement vid riksdagen. Ingen kan annat än billiga Konungens grannlaga handlingssätt dervid, 1. o. m. i det hänseendet, att han lät den ena af sraml. Konungens gunstlingar, Biskop Heurlin, begrafva den andra, Gresve Brahe. Ilvad hans minne beträffar, så tyckes 1:o dess sångare och panegyrister ej hafva varit särdeles lyckliga, hvilket ock ej är så underligt, då 2:o hans förtjenst, såsom statsman åtminstone, är temligen tvetydig, eller rättare alldeles inte tvetydig, utan tvertom ganska klar, i det hänseendet, att den varit en oljenst. Ått hans namn iwellertid kommer att följa Carl Johans i tideböckerna, är obestridligt, ehuru det nog torde bli såsom skuggan foljer kroppen. Detta är sanningens oförgripliga röst på Exc. Brahes graf; må sedan hans lofsjungare säga hvad de behaga. klokbeten borde dock lära dem att blifva ivom rimlighetens gränsor, emedan de vål borde veta, att hvarje öfverdrili framkallar opposition, och denna kan åtminstone aldrig bli fördelaktig för Grefve Brahes statsmanna-åtgärder och obehöriga inblandning i likt och olikt. Såsom privatman suspendera vi vårt omdöme öfver honom. N.ägot egentligt ondt tro vi det ej var med honom; men något posilivt godt visst ej heller, och ofta kan den inskränkta! välviljan göra lika mycket ondt som den inmariga illviljan. ——k—— ————— —ä— A FO PAA DD AN