Nyr röster om Ryssland. (Ur Kjöpenhavnsposten.) Som allt, hvilket närmare läter oss lära känvåra erannar, bör vara al intresse för oss, nedan det äfven bör bidraga till bestämmanxt af vart förhållande tll och mot dem, så åfo vi, att nedanstående notiser ej skola sakintresse, ehuru de mera afhandla ryska lkets national-karakter, seder och sociala lif, 1 dess yttre och inre politiska förhållande. Den mängd skrifter, som, i nyaste: tid, bendla. ryska förhållanden från en rysk eller li-rysk ståndpunkt, vittnar tillräckligt derom, vilken betydelse detta land har för Europas, blott politik, utan heta odlingstillstånd. Man Mulle blott bekymra sig föga om, hvad detta — ägsna och, som fienderna påstå, till hälften, ej mer, barbariska folk, i sig sjell. är, n det ej vore näågot för oss. De sershihla rifterna kunna betraktas, såsom sjelssorsvar, till vida som de anaripa detta lands sedsa och sociala tillstånd. Ångripa — säga vi, den til, då man betraktade Ryssland, säm moder till en helt ny civilisation, som blott skulle utsträcka sitt inflytande mot öern, utan också ölvergå alll hvad vestern sde att uppvisa; då man med sympati benktade detta stora rikes idkeliga uividgning h enkhannerligen dess segrar öfver de stacrs turkarne, den är längeseden förbi: den ylka hänförelsens rus har gifvit rum för det allt betraktande och hritiserande förståndet, m, genom att jemföra det ryska odlings-och elighets-tillstandet med det vest-europeiska, har ommit till myckel missgynnande slutsatser med inscende till det förra. verkligen äro också a mera betydande skrifter om Rysslands rhållande af det afgjordaste antiryska skapane och de få röster för Ryssland, såsom c. statsrådet GCretsels i Paris osverröstas deles af det fiendtliga skriket, eller blottstälsig sjelfva genom alltför öppna Petersburgersonnemanger. Som en af de vigtigaste, mända den vigtigaste skrift från en anlirysk indpunkt, bör nämnas det berömda verket af en fransyska marhisen de Cusline (4 band). onna man kom till Ryssland med de mest nnande tankar och i det hopp att här finna n ro, som han saknade i sitt oroliga hem, väl som med den önskan att en gång i tin se ett förbund upprättadt mellan Ryssland h Frankrike. (Mellan mörkret och ljuset, Idningens källa och bildningens fiende! ilvila2 dåraktig såsång önskan! —). Vid sitt inide i Ryssland märkte han likväl straxt sitt isstag, och kom på andra tankar. Allt bar r misshagat honom med undantag af kejsan, hvilken han dock beskrifver, såsom en nus med tvenne ansigten: det ena vändt ot Europas bildning och det andra mot Siriens issält. Ilans för öfrigt ödla tänkesätt, pna karakter och konseqventa hållning utärker honom onekligen framfor många andra Europas monarker, som ofta sätta sig i en sk ställning, genom att gå in på ackord med deralismen. Denna mening delas också af en man alldeles antirysk skriftställare, Treumund Pelp. Men så gynnande ochså domen, i sin elhet, utfaller for kejsaren, så missgyunande den öfver nationalkarakteren och det sociala vet, särdeles i Petersburg. IIvad såväl Custisom andra författare förebrå ryssar i allänhet, är deras fullkomliga brist på sjelfstänshet, de hafva ingen annan vilja än kejsains, hvilket är ett talande bevis derpå, att p slafvisha österländska begreppen ännu äro Hkowmliat rådande. hejsaren, som är föremål r den smanktigaste uppmärksomhet, reglerar, som pnincip, bela det sociala maskineriet; han n, med rätta, kallas nationens hufvud. denR osjelfständighet, denna egenskap att hafva it hufvud och sin vilja utom sia, visar sig ärmare såsom en genomgripande Fbrist på rundlighet, såväl i intellehtuelt som i moraskt hänseende. Ingen ihärdighet, undanlagandå en främmande makt sväsvar öfver hufdet, intet på grundsatser byedt handlingsut, ingen karakter, intet allvartigt intresse för ågot föremål i verlden, utan blott ett visst odeliebhaberi, hvilken rättar sig efter vinden, om blåser från högre ställen. Man träffar derir; enhannerligen i de lägre klasserna, slöhet hanjutningsbegår (t. e. brånvinsberusning), som allmänna egenskaper. Ått för öfrigt dena brist på erundlighet i sig sjelf är en uppisning af sedligheten i allmänhet förstås af sig elf, och den ger sig de mångfaldigaste gealter, som, hvar for sig, hafva en så allmän, stsrodd utbredning, alt de kunna betraktas — Misom nationella typer. Vi asfhälla oss att uppikna de särskilda laster, som äro harakteriliska, och inskränka oss att meddela det af usline anförda ordspråk, att Cbristus sjelf nllioa hafva onlif nm hane händar ni Oanff fact.