Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1844, sida 2

Article Image
AA. —— 00mmusmm.omvsturj EFTERSKÖRD. . Gölheborg d. 16:de Sept. 1844. Genom sitt den 28:de sistl. Augusti ådagalagda handlingssått gjorde sig pluraliteten af Svenska Riddarhuset i hög grad impopulär, för at ej säga förbatlig, hos Nationen. För en impopulär och förhatlig makt kan man dock hysa ett viss slags respekt; men faller den, i sin blinda ifver att göra sig gällande, in i det löjliga, så är det äfven förbi med denna. Det fattades sålunda blott, att pluraliteten af Svenska Adeln äfven gjorde sig löjlig, och den lilla återstod af anseende, den egde, skulle falla, för att aldrig mera resa sig. Äfven för detta hafva nu dess konservative ledare dragit försorg. Den 5:te i denna månad var den märkvärdiga dag, då 409 adeliga hjelmar utbyttes mot lika många nattmössor, och Svenska Ådeln på det mest evidenta sätt rättfärdigade E. M. Arndts stränga omdöme om densamma, nemligen, att den omättligt jagar från det enda äregirighetens rof, det ena skenet till det andra och kan uppoffra sina ädlaste sträfvanden blott för en titel, en orden, ett namn, och för så mycket annat, som blott har sken, ja ofta blott en skugga af verklighet. Att jag med nyssbemälte metamorphos menar den debatt, som den 5:te dennes föreföll hos Ridderskapet och Adeln, och rörde det till afgörande srån förra riksdagen hvilande förslaget om det tillägg i 28:de 2:n Regeringsformen, att titlar utan medföljande embete eller tjenst, eller med högre värdighet, än den, innehafvande embele eller tjenst medför, ej må förlanas, torde du, utan någon singerpekning, sjelf finna. Detta förslag hade redan dagen förut blifvit af de tre andra riksstånden antagit: men detta bifall blef på Riddarbuset ansedt endast såsom ett nytt flöde af den demokratiska strömmen, mot hvars framfart det var Adelns bestämmelse och pligt att sätta en damm, i hvilken rigtning den än rörde sig; och på grund deraf blef förslaget af Ridderskapets och Adelns majoritet förkastadt. En svårare, mera i ögon fallande dementi åt Svenska Biets öfver det adeliga, konservativa partiets ridderJighet, storsinthet och fosterlandskärlek hållaa lostal kunde dess välborne och Högvälborne ledare aldrig gifva; aldrig djupare nedsätta sitt och sina lika tänkande ständsbröders intellektuella värde i Europas, ja i hela den civiliserade verldens ögon. Ett Riddarhus, som kämpar slärdens och sasängans kamp mot intelligensen och upplysningen, är något så oerhördt, något så afvita, att den nyare tidens häfder icke veta omtala detsamma, och jag beklagar dess medlemmar, om den dumhetsförkrossande Thorild ännu lefvat och fått skrifva ett liktal öfver dess strådöda anseende. Ett motto dertill skref han redan för öfver 43 lustrer sedan, då han yttrade: All yta glänser, rallt är lockande sken. Det Sanna, Manliga, det, som är Ådelt och Odödligt, har ej namn. en gång. Menniskorna rasa att öfverträffa hvarannan i Lapprit. Allas begär, Allas själar svindla i en hvirfvel af barnslig yppighet. Litenhetens föremål äro så slygtiga och så oändliga. kan ni mätta denna qvinna på fjolleriets gracer? .... likså litet den lilla Stormannen på Ilerrlighetens lappri. llan rullar i det gyllene machineriet, som ofta kostar honom hjerta, ro och heder. När man hör detta däraktiga stojet, när man ser allt detta brokverk, dessa tofsar, fransar, band, hängande och slängande tyg, så skulle man ju tro, att Barndomen ville hålla sitt tornerspel, eller sin kröning. -O litenhet, litenhet! hvad ditt gyckleri är roligt! Men uppspring skamlös! Gläd dig åt ditt tidehvarf! Genom dig är lapprit förtjenst, prål, böghet och Iyckans bländverk Ilycksalighet. ... Men arma lyckans prälverk, hopgyckladt af litenhetens raseri! ser man ej dina llerrlige, utan hjertats glädje, utan sinnets lif? Ser man ej dem, som ega, som heta allt detta rara och underliga, likså eländiga skuggor i Sällhet, som i Förtjenst? Hvad är en titel utan motsvarande embele ler tjenst! — En bjellra på en narrkåpa, ett slänsande omholje, kastadt öfver okunnigbetens lakna skullror, en förgylld pinsbachsboött kring , lt urverk, som aldfrig visar visar rätt ostare,

16 september 1844, sida 2

Thumbnail