ktlaga en sträng neutralitet. Men huru låter ig denna försäkran förenas med antagandet af en supposition, att Konungen i tysthet skulle afva uppdragit åt en viss fraktion af Adeln att ndertrycka alla Honom misshagliga förändrinar? — Lika litet som eld och vatten. Åntinen maste således Friherre Nordenfalk hafva elat slå folket blå dunster i ögonen, och Koungen förlorar då folkets förtroende, eller ck är det der Adelns medlarekall mellan Koungamakten och demokratien tillvälladt, och å, då... hvart tar det då vägen med de opäallade medlarnes anseende, hvart med deras umdristighet att soka göra sina egna åsigter ll Konungens?.... Att Statsrådet Nordenfalk, vad Konungens och Regeringens förhållande till e båda mot hvarandra kämpande partierna beäffar, skulle hafva velat föra solket bakom ljutror jag ej; det hade varit ett alltför äfveniligt och vägadt spel. Långt snarare är jag så höjd för att tro, det Herr Grefven och Landsösdingen antiugen tagit munnen för full, eller ck velat skyla den mot demokratien höjda adega dolken med ropyalismens purpurmantel. — et skall emedlertid blilva högst interessant att gång i sin helhet få läsa debalterne inom iddarhuset på denna för dess medlemmar så tydelsesulla och märkvärdiga eftermiddag. Jag rde då ännu en gång återkomma till detta ne. LJ — En af de så glädjande nyheter från Riksdagen r den, att kKonstitutions-Utskottets sedan förra iksdagen hvilande förslag om upphäfvande af et vid 1812 års riksmöte tillkomna 8:de moentet af 4:de 2:n Tryckfrihetsförordningen (allnänneligast bekant under namnet In der a gingsmakten) blifvit af alla fyra Riksstånen bifallet och nu endast asbidar Konungens nktion för att ur våra grundlagar varda för värdeliga tider utplänadt. Utiintetdera af Stånen har alskaffandet af denna giftiga utvext på år konstitution blifvit underkastad någon voteing. Så förändras tiderna och tänkesätten. Hvad en mest blixtrande vältalighet, de skarpaste tillättavisningar och de ovederläggligaste rättsgrunyr er under loppet af mer än 50 år ej sormått trätta, det har nu allmänna opmionen, denna undom langsamme, men alltid segrande, sälterre, bragt till ett önskadt slut. Blott en ena individ, just den, som gjorde indragningsakten så sörhallig och sålunda emot sin vilja idrog till dess asskassande, nemligen f. d. Hofansleren, numera Presidenteu Aug. von HartMansdorff, egnade den vid dess bortgång några Hinnets och saknadens ord, hvilka dock tidninrne icke ens funnit mödan värdt att återgisfa. — Då frågan om indragningsmakten första ängen väcktes hos 4842 års Ständer rönte den l ästan ingen motsägelse i de tre ofrälse Ständen; ndast hos Adeln mötte den någon opposition, vilken dock snart undanrojdes genom dävarane Hofkanslerens, sedermera H. E. Grefve G. af Vetterstedts bekanta anförande i Ridderskapets oh Adelns plenum den 26 Juni 4842. Rättigeten alt indraga tidningar, vådliga för allwnän säkerhet, eller utan skil och bevis förkärmande personlig rätt, eller af en fortfaranle smadlig egenskap begärdes och erhölls då säMom ett förtroende; hvarförutan vid densamma fästades det löfte, att den, då den ÅA —— —— — —— — — J—— —e K7x —8n Aka tidpunkt, hvilken föranledi Regeringen att Hf Ståuderne begära densamma, var förbi, skulse den dem återställas. slutet på denna kritiska tid ville emedlertid aldrig inträffa, och ju ildre rättigheten blef, desto godtyckligare utöfades den af vederbörande Hofkanslerer. Under en tid af 26 år användes den ej mindre än sexio gånger mot lika så många tidningar. Den örsta tidning, som drabbades af Indragningsmaktens bannstråle, var Gefleborgs läns Vecoblad, hvilket indrogs den 7:nde Januari 48153. idningen Nya Freja, som indrogs den 24 Jet. 1858, var, så vidt jag kan erinra mig, den isla i ordningen. Under åren 414814, 4848, 4819, 1825, 1825 och 4852 skedde inga inragningar; under år 1815 två: Gefleborgs Läns Veckoblad och Journal för Litteratur och Theter; under ärel 1815 en: Tiden; under är 1846 två: Tidens anda, Sofrosyne; under år 1817 en: Föreningen; under år 4820 två: Anmärharen, Frihetsvännen; under är 4824 tre: Stockholms Courier, Courieren, Anmärkaren; under år 1822 tre: Couriren från Stockholm, Arqus, Argus den andre; under år 4824 två: Allmänna Journalen, Conversationsbladet; under år 1826 två: Stockholms Dagligt Allehanda, Helsingborgsposten; under år 4327 en: Argus den tredje; under år 4828 fyra: Stockholms Mercurius, Stockholms Aftonblad, Skaämt och Alfvar, Nyare Conversationsbladet; under år 1829 en: Svenska Tryckfriheten; under år 1850 en: Svenska Medborgaren; under år 4834 en: Nyare Helsingborgsposten; under år 4835 tre: hihang till Slockholms Dagligt Allehanda (a stontidning), Stockholms Dagligt Allehanda, Till Prenumeranterne af den indragne tidnimgen; under år 4854 två: Nya Argus, Nya Arans den andros undar ar 4055 vas Altan.