Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1844, sida 2

ti den vise gråter) som måjoriteten af Svenskalk Adeln kämpar sin ärelösa strid !! Man bör? 4E yttrar sig en af dess konservative ledare, ieka gl berösva Konungen ett tillfälle att förbinda sig; A personer af förtjenst. Hvad vill detta, me andra ord, säga? Jo, att man icke bör bets Åk ; ga en regent tillfället att göra sig en hop do. rar sorbundne. Den sanna, äkta sörtje.. sten är sig sjelf nog; den liker icke efter en tom titel, en behämning öfver den grad, hande i samhället innehar. Det år blott inhillskheten högfärden och rangsjukan, för hvilka en litee utan motsvarande embete kan ega nägot värde Men hvad nytta en Konung kunde halva af au göra sig desse förbundne, står ätminstone icke min förmäga att inse, så vida jag ej finge an taga, att han genom utdelande af dylikt lull. lull åt vissa personer ville afbålla dem ifrån att blifva ännu mera förryckte, än de redanäro. Det skulle då på deras små hjernor uöfva ungefär samma inflytande som kall duse 0 på vissa ealningars; men då blir det äfven förd hvarje klok och hederlig man, för hvarje menÅ niska af sann förtjenst, eh vanheder att erhålla dylika utmärkelser. — Ännu ett annat sält alt se saken gilves väl äfven; men icke eller det innebär något förnuftigt skäl, hvarföre det hittills brukliga utdelandet af titlarå utan motsvarande embeten eller tjenster borde bibehållas. Läångliga tiders erfarenbet har nemad ligen gifvit vid handen, att alla titlar, ordnaa o. a. d. äro lika mänga korruptionsmedel ilö Maktens hand, om den såsom sådana vill an vända desamme. Hade således lläradshösdingen och Kammarjunkaren Baron Rehbinder, då nan opponerade sig mot det ifrågavarande förslaget 4! sagt, alt man icke borde beröfva Regenten ett Å tillfälle, att, medelst utdelande af titlar och annat dylikt, göra sig vissa personer for bundne, så hade ban träffat spiken rakt på bufvudet. Han bade då ej yttrat annat, än hvad han verkligen menade, nemligen au Makten skulle förlora en stor del af sitt in flytande, om prerograsivet att utdela titlar upp.åå hörde. Till alla tider har det funnits mennin skor, som bortsålt sin förstsodslorätt för en ringa grynvälling, och till alla tider personer.m hvars patriotism varit af den art, att den, som ett sjun, vippat i höjden, när en titel, en me dalj, en bandstump, eller en ordenstjerna kastats i hans principers vågskäl. Alt sadana per: soner ännu gisvas, käuner utan tvifvel Baron It Rebbinder ganska väl, och att då beröfvafi Makten de lockelser, men hvilka den kundefic göra dem sig förbundne, hade, i II:r Barong tanka, varit ett oförlåtligt fel och ett fel, hvilan ket ej så lätt kunnat repareras. bet var sälunda icke förtjenstens rätt till utmärkelse, hvil-A ken H:r Baron och hans likatänkande Ständsd bröder förfäktade; det var Maktens prerogrativfun att locka och korrumpera svaga hufvuden, hvil ket han påstod icke borde få boriskoljas all demokratiens ström, — stor sak i sedana antingen denne för gyttja eller guldsand med ibn sin breda: fåra. a H:r von Harlmansdorff medgaf väl förslagets rigtighet, hvad principen för: detsamma beträfdu fade; men sökte att visa svårigheten både påluv den militära och civila vägen att reda sig utank surnumerärer; bela stalsmachinen skulle dåa sladna. Jag vill i det längsta tro, att Afston bladets referent uppfattat H:r von Hartmans-hiän : dorsss yttrande i denna fråga origtigt; ty ett påstående, att statsmachinen skulle stadna, om man ej utdelade titlar och värdigheter ät enbu hop personer, som icke bekläda de dem motan svarande embeten eller tjenster, är så Danviks-m mässigt, att jag icke ens kan tro H:r von Ilart-mansdorff om att hafva haft ett sådant, allraminst då han erkände ristigheten af den prin-A cip, som låg till grund för det under diskusel sion varande förslaget. bi Af alla, hittills kånda, yttranden, som egde rum under denna oförgätliga debatt, är utande tvifvel Presidenten Friherre Cederströms det, somu ådragit sig största uppmärksamheten och den thy åtföljande största indignationen. Herr Fri-i herren behagade nemligen med emfas uttala, bin. ratt man ej behösde fråga efter de öfrigaken Ståndens beslut i denna fråga, emedan del voro lika med noll, så långe ej Adelnkn beslutat. Något på en gång så oparlamentariskt och diktatoriskt yttrande tror jag icke, atth riksdagsprotokollerna efter 4809 års regementsförändring kunna uppvisa. Det skulle ock en sådan man, som Friherre Cederström, till, atts våga sramkomma med ett sädant. Visserligen U är, i fråga om afgörandet af föreslagna grundlagsförändringar, trenne Ständs röster lika medi ,noll, när det fjerde Ståndets bifall saknas; men sdn i en så uppenbart särande och hånande ton, . med ett sädant öfversittaremod har aldrig förr fb, denna sats blifvit uttalad. Jag kan just undra, AM hvad Herr Friherren skulle bafva sagt, i hän, delse någon af Bondeständets medlemmar, medi glömska af sin värdighet såsom solkrepresentant, By hada filläftit sio att avlilt vitrande am sina tron. fs vu