Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1844, sida 1

det af den öfre kamn aren beträffar, sävida respresentationen ocksa skall blifva eu sann folkrepresentation; ty i ett land så fattigt som Sverive skulle det uppenbarligen vara en himmelsskriande orättvisa att antaga en hög valcensus, hvart sigenom det fattigare folkel beråfvades on det med islullasse vält tillkommande valratt. Eller är värt land måhända vålsignadt med en så jemnt utdelad förmögenhet att man med förbiseende af allt det som talar för personligbetsprincipen kan och bör såsla ett så stort afseende vid förmossgenheten? Har det i värt land kommit gå lånet ell en fattig man är detsamma som en, hvilken hvarken han eler bör få älska fäderneslandet och i sin måhn verka för dess väl. Red hvad rätt vill men då utestänga det fattigare folket srån nalionalrepresentationen! Betala måhända de arbetande solkklasserna icke sina bidrag till statskassan, så väl som de icke arbetande förmögnare klasserna? Måhända år den fatlige arbetaren och jordegaren befriad från att lemna sin son till fäderneslandets försvar? Är han det ej — nå väl, måste han då icke ät såderneslandet gifva lika så wycket som den förmögnaste: ty båda — tiggaren och millionären — kunna endast gilva det högsta — — sina barn. Man — är dessutom inne på en högst betänklig inkonseqvens då man talar om att utestänga de arbetande fattigare klasserna från nationalrepresentationen, men inrymma säte och stämma åt t. ex. kapitalisten. Ty om man endast gjorde sig hesvår med att summera hvad alla arbetare i landet förtjena årligen och betraktade detta som ränta å ett kapital, så skulle äfven de som hylla förmögenbets-principen med häpnad finna, att arbetsklassen också har för mögenhets-idtressen att bevaka och de till på köpet icke så obetydliga. Och för att gå ett steg vidare, på hvad slags förnustsrätt vill man väl grunda det påstäåendet, att t. ex. en borgare och skomakare i en stad bör ega större rätt att representera nationen än den som på landet förfärdigar trädskor? Måhända ligger skomakarens hågre rätt deruli, att han sörsäåndigar skor af läder, som de sormögnare kunna köpa? Hvad de nu jemförde individernas statsmanna-iusigter beträffar, så kunna de i många fall ungefär komma på ett ut ). Efter F. Lamennais har ett annal landsortsblad lämnat en uppsats, deu vi till kommittfens hehjertande meddela såsom särdeles egnad att upplysa Hvad Felket än. Det gilves menniskor, de der, under dagens vedermöda utsatta för solens brand och regn och vindar och alla årstidernas vexlingar, odla jorden i hvars sköte de jemte sädet nedlägga en del af sina krafter och sitt lil, och sålunda i sitt anlets svett för alla henna de erlorderliga frukterna. Dessa menniskor äro personer ur folket! Andta hugga ut skogarna, skatla ptenbrotsen och bergverken, fedsliga genom omältliga djup ända in i jordens hjerta, hringa salt och stenkol och koppar i dagen, jemte allt hvad för yrken och konster oumbärligt är. Äfven dessa åldras under hardr arbete att anskaffa ling, som andra behöfva. Och dessa åro likaledes männer ur folket! Andra smälta metaller, smida och forma dem till nyttiga verktyg; andra förarbeta träd; andra våsfva ylle, linne och siden, och förfärdiga tyger; andra förse oss på samma sätt med våra naturliga eller konstväckta lifsfärnodenheter. Alven dessa äro månner ur solket! Många genomsegla under oupphörliga faror hafvet, bringa hvad hvarje himmelstreck eget bar öfver till de andra, och kämpa med väsor och storm under vändkretsens glöd och under polernas isberg, det må nu vara för att . medel, eller att afvinna oceanen en mångd nyttiga alster. Jemväl dessa äro männer ur folket! Och hvem griper till vapen för sosterlandets örsvar? bvem egnar deråt sina bästa år, sitt ugn och sitt blod? hvem är det som uppoffrar sig, lör att derigenom skaffa de andra en tryg) Man suckar på den conservative sidan med särdeles emphas derom, att den högre bildningen bör få en plats i nationalrepresentationen. Pet torde då när vara på sitt ställe och på tiden at: fråga hvarest den så mycket omtalade högre politiska bildningen verkligen finnes. Ealiot den konstitutionelles utsago. skall t. ex. Friherre M. Klingsporris anförande mot det fallna representationsförslaget vara ett mästerstyche af djuptänkthet och statsmanna-bildning. O Heliga Enfald! är detta den så mycket beprisade statsmanna-bildningen? En sammangytiring af förslåndsräsonemanger, späcknde eller sörkynan med en hav klingande fraser om feodal välde. om franska revalutionen, om radikalisn etc. — dossutom satser antagne såsom beviste utan att de äro det m. m. Afsedt från förmåcan ett etta I form. ornla dot