Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1844, sida 1

AMERIKA. I Bref från Mexiko af den 6 Juli omtala en af regeringen upptäckt vidt utgrenad sammanlsvärjning, som haft för ändamal alt införa en monarkisk regeringsform och att i spetsen för denna nya ordning sätta en europeisk prins. Del Itroddes all regeringen för det förestående kriget med Texas skulle se genom finzer med de sammansvurna, isynnerhet som flere generaler befuunos bland dem. Prån Panama sörmåles, att franska ingeniörer ditkommit, för att undersöka möjligheterna för en Canals anläggande emellan de pegge verlashafven. href från San Domingo, hafvudstaden i den nya republiken af samma namn, daterade den 12 Juli, förmäla, att den nye presidenten Sanlana helt och hållet fått öfverhanden öfver det anti-sranska partiet under General Duarte. Underhandlingar bade blifvit inledde emellan Sanlana och Guerrier, presidenten i Hayti, för inställandet af fientligheterna och reglerandet af de begge republikernas gränser. Juntan i San Domingo skall afträtt Semanas hamn till fransmännen, som intrigera på allt sätt och vis på öen, och som Santana hufvudsakligast skall hafva att tacka för sitt utväljande till president. Hvem helst, som känt sig det ringaste sollad af den anda, hvilken på sednare tider vaknat inom nationen och, till en i vår kalla nord ovanlig grad, stegrat intresset för de politiska lilldragelserne, lärer väl icke — så vida han icke är en Hartmansdorffare — utan smärta bafva åsett hurn ett helt folks önskningar och förhoppningar kunnat ostrafsadt och under ett visst sken af laglighet trampas under fötterna af en adel och ett presterskap, som sedan århundraden tillbaka icke tröttnat att för sin egen vinning göra bruk af folkets soglighet och lälsamhet, som icke tröttnat att behandla wmassan af nationen såsom varelser af helt annual och sämre ämne skapade än de sjelfve. Under sådana förhållanden är det tröstande att se det fäderneslandets vänner icke tröttna att å sin sida änvo börja det mödosamma arbetet att tillskapa ytterligare ett representationsförslag, ehuru detta troligen skall röna samma öde som det nyligen förkastade, såvida den kommitg, hvilken fåt sig arbetet anförtrodt, icke utför det i öfverensslämmelse med en llartmansdorsjs, en Palinstjernas, en Ehrenhoffs, en Reuterdabls, en Eljströms m. fl:s djupa statsmanna-åsigter, midt öfver för hvilka hela nationens högt uttalade vilja är af noll och intet värde. hlen det har mindre att betyda om det förslag som nu håller på ått ularbetas också skulle falla, endast kommittcen tager sig till vara för, att eftergilva en endat umsbredd af den redan vunna tärängen, endast den aktar sig för, att vika en enda härsmån från de principer, som nalionens majoritet redan så otvetydigt erkänt för sina. Gör kommititäen det ej, visar den, att det af Adel och Prester förkastade represenlalionssärslagets grundprinciper äro folkets ultimatum; så skall det förslag, som nu utarbetas, blilva ett nytt omslag på vårt samhälles gamla esterbäld, hvilket skall bringa den i sin måhn närmare till mognad, om äfven icke till susbmagnad. och som en erkänt djupsinnig publicist nyligen uttryckte sig: adet gör ingenling om nationen skall vänta ett total af är mer eller mindre, endast den får hvad den vill, och Icke hvad man af nåd och barmhertighet vill eifva den. Endast individen är presserad, har brått om — verldsandan och nationerna icke så ! Imedlertid är det ej att neka, att änskönt man bar anledning att ealädja sig åt tillvaron af ett sällskap, som nitlälskar för att få ett nylt förlag till ombildning af vår representation hvin icke angenäm sensation, att män sådane som Wern och Peire icke blifvit invalde i kommitev. Man frågar sig väl förgäfves om orsaken värtill då man ej är på ort och ställe, nära nog ör att göra sina politiska barometer-observalioser! Åro dessa män för mycket oböjlige eller sar Adelns och Presternas motstånd verkligen djt den liberala sakens anhängare? Vill man tt juste-milien-sörslag?! Hvad vill eller kan nan afpruta på det sednast afslagna?! Ett juste nilien förslag! — — det vore sannerligen ett edrösligt slut efter en så vacker början! Men m man också skulle genom sagert snack kunna örmå en eller annan, ja till och med nägra få, tt gifva med sig; så kan man dock vara förissad om att nationens majoritet aldrig mera kall låta pruta med sig. Den skall ej mera taga ölvervägande hvad man vinner eller förlorar enom att vandra frihetens väg; ty om icke anat, så skall en dunkel aning lära folket, att ndast srihetens säde bär frihet såsom frukt. ivad vill eller kan man då afprusa på det nyligen ande, så har det icke kunnat undgå alt — Ä —