Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1844, sida 2

fall icke pluralitet vanns för en mossatt åsigt, då man i Adelns nämnd fann åtminstone två personer, som knnnat vara sjelfständige, Herrar Arnell och Heyne, samt i Preste-Ståndets, Prosten Ödman. Men det torde således få antasas, att möjligen en eller annan af Borgareslåndet icke delat den tankan, att man är skyldig något åt de konstitutionella garantierna; de hafva icke visat sig lika obenägna för ostracismen, då det gällt att halla efter en eller annan ledamot af Högsta Domstolen för domares enskilta mål. Af bela utgången, på en tid, då alla möjliga lagliga medel borde begagnas alt återföra våra högste embetsmän och domare ill besinning af deras pligter emot saderneslandet, ser man emellertid den Nemesis, som Ståndssormen i allt framkallar till vår ofärd; ty att de män, som i Riksrätten trotsat tydlig lag och allmän öfvertygelse, icke läta på sig verka, att de blott genom Ilazardspelet, Ständer emellan, sluppit undan en drabbande rältvisa, det kan antagas för säkert. I alla andra saker kommer nog att gå på samma sätt; och hela denna avorterade riksdag lemnar troligen icke en gång så mycket till resultat, att det förtjenar gömmas åt eflerverlden i en flaska spiritus vini. Man går nu omkring och frågar, i anledning af den fallna representations-frågan: hvad vill Regeringen göra? Hvad vilja de konservativa? Ilvad skola vi göra? Ilvad kan göras? o. s. v. Men efter alit utseende ämnar Regeringen göra ingenting; de konservativa ingenting, om ej lör syns skull, något omöjligt; och de liberala skola komma alt göra ingenting, emedan de affektera att handla politiskt eller rättare poliskt. en sak som ej tillhör liberalismen, som anstär den illa, och som blott gör dentill dupe af oförskämdheten och djersheten. För liberalismen duger ingenting annat än Rätt och Sanning; men den skall då akta sig att sätta ett stort O framsör. Börjar den nu plåstra om principerna i det förslag, som vunnit hela folkets tillit och bifall, vål inseende aft det så mycket möjligt är var afpassad efter stundens trängande behof att få slut på Ståndsformen och alt få bildad en representation, som verkligen kunde föreställa folket, så blisver säkert af alltsamman, ett missfoster. Ju mera man betraktar detaljerna af det. afslagna förslaget; vid sidan af anmärkningarne, desto mera öfvertygas man om, att de äro mera ändamålsenliga, än om man bibeböll t. ex. på landet hemmanstalet, såsom grund för valrätt, o. s. v. De enda detaljer, som måhända borde ändras, vore: att bestämma valrätten i stad till helröst för 4100 Rdr inkomst, samt att lemna !-:dels röst, ät hvarje 20 Rdr, samt att lata enhvar, som har egendom på flera ställen å landet, rösta för densamma, innom hvarje val-distrikt der sådan är belägen. llär talas mycket om att ändra andra kammaren; men detta är osndeligen farligt. Det nu föreslagna sättet var säkert det, som för oss är lämpligast: ty den enskilta representanten var genom valet för tre I riksdagar tillräckligt manad att under den verksammaste perioden af sin lefnad egna sig åt de allmänna angelägenheterna, men tillika motseende ett slut på sin inslytelse, icke srestad alt begagna denna på ett sätt, som kunde skada det allmänna. Här är sålunda en medelväg beträdd, emellan lifstids pärskapet, och de blott tillfälliga valen, som synas ganska lämplig. Det talas mycket om alt bilda andra Kammaren genom Ständsval, eller genom val af första Kammaren på lika antal af personer innom de fyra Stånden; men då bibehåller man den olyckliga Ståndsprincipen, och har ingen garantie att ej den, i en ofosterländsk styrelses hand, en gång återkallas till fullt lif, och med den ny splittring, nya samhällsvådor. De nu hällna polisförhören med de personer, som blifvit arresterade förordningar sistl. onsdags och thorsdags natten, upplysa blott, att polisbetjeningen arresterat, utan verkliga skäl, och att nyfikenhet, men ej plan eller hämd varit motiv till folksamlingarna. I fängelserna skola fem af de arresterade blifvit slagna, enligt hvad allmänt här berättas; och ännu synes således inga åtgärder blifvit vidtagna att afskaffa dettaolagliga och obyggliga, under gamla systemets skydd införda bruk.-Ingen tillsyn finnes nu mera än förr, på fängelsevården. A q—— AA3 FY BR SN Få Vv