Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1844, sida 1

i hennes beteende, i afseende på Adeln ocl Presterskapetl, äfven säge att hon vaggar sig hoppet, all sakerna kunna gå at sig sjelfve ett hopp, som, om det sortsar att hyllas, utan tvifvel kommer att sorgligt svikas. Då man betraktar Utgifts-detaljerna i den Kongl. propositionen, finner man äfven föga anledningar till belllenbet. Första Uufvudtiteln: för IIos och Slottsstaterna, visar väl en minskning af 65,000 Rdr: en naturlig följd af det kronprinsliga bofvets indragning, då nye Kronprinsen ännu under några är förmodligen förblifver ogift. Man klandrar dock icke utan skål, all inga större indragningar skett. Uppriktigt säger jag, all jag ej delar den tankan, att någon stor besparing kan göras på Konungens egen hofhållningssumma, oaktadt de 200,000 R:dr, som sershildt till dynastiens chef utbetalas af kiksgöldskontoret, upndrilver den till 620,000 Rdr B:co. Då H. M. har en talrik familj, hvilkas uppfostran och underhåll af denna summa utgår, så är den måhända nära nog behoslia; och blott en mindre summa hade kunnat besparas på det hela. Men deremot finner jag en rätt bedröslis underlåtenhet i denna titels ordnande i öfrigt. Jag finner intet spår till tankan att upphäfva de der besängda och på det hela grundlagsvidriga, men i alla afseenden åtminstone onödiga Stäthållare-embetena , med sina Slottsstater: ett alldeles oförlåtligt kalibradoseri, då hela härligheten kunde på hvarje ställe skötas af en enda Slottsförvaltare, kontrollerad af en bokhållare; och jag ser i det öfverflödiga antal af kronans hus i hufvudstaden, hvilka Regeringen säger sig behöfva bibehålla, ett säkert tecken att föga eller intet allvar blifver med Holpersonalens indragning. Allt detia bevisar icke något synnerligt för god hushållning och ännu mindre för inskränkning i adelns förhatliga inflytelse och onödiga embetens asskafsande. Hvad andra Hufvudtiteln: för Justitie-Departementet, beträffar, så begäres väl blott en ringa tillökning för densamma ; men den består nästan helt och hållet af en tjenstemannaökning i Hofrätten, hvilken förut efter noggrann pröfning blifvit af Rikets Ständer asslagen och som bestämt aldrig behösdes, om Hofrätternas arbetsordning blefve sådan den kunde och borde vara. Då dessutom Regeringen väl nu mätte vara besluten att påskynda lagskipningens så högst behöfliga reorganisation, så synes det vara mindre välbetänkt, att i samma stund komma med förslag till ökade ljenster, då möjligen derigenom indragningseller pensionsstaten kommer att snart ännu mera ökas. Vill man ej på annat sätt befordra rättvisans bällre skipande, än genom nya Råder och åssessorer, så blifver det fortfarande lika klent lermed som nu. Ått vid tredje Hufvudtiteln, för Utrikes Deparlemenlet, ingen inskränkning kunnat göras, är ifven icke synnerligt tröstande för framtida beparingar. bet visar, att man ämnar bibehålla samma lyx inom minister-personalen vid utländska hof, som hittills — en onödighet, som så fia och så fullständigt blifvit ädagalazd, all jag j deröfver behöfrer yttra något mera. Den )ämpligheten, att i propositionen om denna tiel kabinetis-kassans balance intogs, och som nycket bidragit att genast i början ncia Regeings-propositionen bedömdes hårdt och med nissbelatenhet, har sedermera, såsom jag ock edan förut berättat, blifvit afbjelpt, genom fördaringen att man ej dermed afsett någon onskan ut få densamma af statsmedel ersatt. Vi kunna u sörbigå den, såsom jag hoppas för alltid, medan det är alltför klart, att hela denna såallade brist uppstått genom anvisningar på koonialmedlen af en hel hop utgifter, som varit sonung Carl xiv Johans enskilta. (Forts. e. a. 9.