Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1844, sida 1

mera. Då således det är kändt, att jordbruket arbetar under stora svårigheter och tunga bördor, samt i Rikets Städer bevillningen för borgerlig rörelse faller sig ganska tung, i synnerhet för handtverks-klassen, m. fl. så skullen J kunna borttaga den gamla Hemmantualsräntan, som med sina många gamla, egentligen från bevillningsnatnr till ständige räntor förvandlade rubriker, invecklar uppbörden och försvarar redovisning och kontroll af de skattdrägande; hvaremot I till en billig ersättning för Städernas innevanare kunde nedsätla till hälften den nyssnämnda bevillnings-artikeln.? — llvilken tillsredsställelse hade icke en sädan åtgärd bordt ingifva en ny Regering! huru skulle den icke hafva befästat förtroendet till sin hittills blott med löften och vackra ord visade goda vilja för folkets bästa och fordell En kunnig och driftig finans-minister hade hos sine medministrar bordt kunna genast häfva alla del konservativa partiets invändningar emot en sådan grundskatts-nedsättning, ty de äro alla så eländiga, att de icke förtjena ringaste alscende, om man förstår abe i rättslära och sinansvetenskap, samt inser att lagstiftningen i Bevillnings-rätten har städse en tygel att nyttja på dem, som af egennytta och vrängvishet vilJa motsätta sig andra medborgares rätt och bästa: jag menar lrälse-räntornas innehafvare och lönings-räntornas. Nog kommer man låättare och säkrare till det målet, än genom alla Vesterstrandska, Almqvistska och Danckwartska, m. sl. inoch utlösnings-förslag, o. s. v. Regeringen hade då äfven kunnat underrätta Rikets Ständer om olagligheten af Rotefrihetsafgiften af oroterad, men ordinarie rotering nu underkastad jord, och sålunda tillstyrkt dem att utesluta densamma för framtiden, emedan Regeringen icke på sitt ansvar kan längre låta debitera densamma, i följd af 4810 års Riksdagsbeslut. Likaså hade Regeringen bordt kunna sörestkålla Rikets Ständer, att genom en ändamålsenligare lagstiftning för handeln och näringarne, i förening med ett friare tull-syslem, ökade inkomster säkert kunde vara att påräkna, så att i alla fall öfverskott vore att motse; men hvilka öfverskolt, såsom härledande sig af en ökad produklions behållningar samt större handelsvinster, icke hade samma tryckande natur, som de, hvilka uppkomma genom en falsk beräkning af grundräntorna, tionden, m. m. I följd häraf hade Regeringen således bordt kunna föreslå Rikets Ständer att mindre afse statsinkomst af postmedlen och Chartoe-Sigillate-afaiften , utan heldre minska postporto och taxan på stämpladt papper, hvarigenom för allmänheten en betydlig lättnad skulle uppstå. På detta sätt hade åtminstone början kunnat göras till inträde på en bättre väg hvad beskattningsväsendet angick, som sedan kunnat vid en kommande Riksdag fortsättas till allmän batnad och tillfredsställelse. Om Regeringen, på sätt ofvan blifvit visadt, först hade redovisat Stats-Inkomsterna och sätlet att på samma gång minska eller afskaffa de mest besvärliga och obilliga Skalterne, utan alt derföre behöfva inskränka de nuvarande ordinarie anslagen, så hade bon sedan, då hon skulle öfvergå till Stats-utgifternas behandling, i stället att, såsom nu, göra desse till första föremålet för propositionen, mäst erkänna, att det varit bäst att tänka på nägra regleringar och indragningar, samt att icke på gamla viset, blott komma till Ständerna med proposilioner om ökade löncanslag, ökadt antal tjenstemän, samt nya extraordinära anslag. Men sådana åtgärder hade åter fordrat, att ej onödigtvis, eller blott för en krönings-ceremoni, i otid kalla tillsamman Rikets Sländer. Det bade äfven gjort nödvändigt att besluta sig till ett system, och icke inskränka sig till blott tomma ord och löften. Nu finner man blott i den Kongl. propositionen, hvad man skådat i nästan alla sedan år 4810: tal om behof af nya Organisationer, om förberedande af nya åtgärder dertill, o. s. v., och hvar finnes garanlien, att de någonsin blifva förverkligade? År det någon sådan i att se alla det gamla syslemets anhängare och skötebarn qvarstå i landets förvaltning, oaktadt de med få undantag af hela nationen anses odugliga och icke ega förtroende, hvarken af allmänheten eller af sina egna underordnade? Och är det ens tänkbart, alt de upplysningar och det biträde, som Regeringen behöfver vid de undersökningar, som den Kongl. propositionen utlofvar angående så väl de civila som militära reformerna, skola blifva pålitliga, grundliga och användbara, då de gifvas af okunnigheten, ensidigheten och liknöjdheten hos det hänsofna godtyckets devuerade ögontjenare? Ått en ny Regering skulle kunna tro, att den kan göra något för Svenola