Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1844, sida 2

jag blygeg ej att erkänna det — är en ulf i fårakläder. Äfren skulle jag ej hafva saknat anledning att ifrån Riksmötet unieblifva, ty jag är redan älderstigen, losliten är min fårbeklädnad, och under densamma tärer en vämjelig sjukdom på mina lifskrafter och skall troligen redan under Riksmötet eller kart efter dess slut bafva fullbordat förstörelsens verk. Men — jag kunde icke öfverlemna eder åt er sjelfva, ehuru jag icke nekar, att jag ser omkring mig en i allmänhet hoppfull ungdom, som för mörker och förtryck skall strida med samma tapperhet, som om det vore pro aris et focis. Dessutom har jag ej alldeles kunnat förbise den glans, som öfvergjuer kyrkans furste. då regeaten. till följe af en vidskeplig lemning frän den välsignade Catholska tiden, medelst hans hand likasom bekommer Konungavärdigheten och blir en verklig med Guds Nade. Äfven det honorarium, som brukar gifvas för en dylik förrättning, är icke att förakta, ehuru den der nymodiges hand icke förmodas vara så fullkomligt öppen, att det löner mödan. Så äro vi då ändtligen i Guds namn färdige att köra åstad. Med ett par i hvardera ändan afs atsvaguen torde det lyckas oss att blifva fullt stationäre. Skulle också det andra paret med sin öfverlägsna styrka draga grannlätsparet baklänges, så böre vi icke heller dermed vara missnöjde; en retrograd rörelse är alldeles icke stridande mot dess naturliga anlag och visade fallenhet. Och nu! bistan mig likasom jag, om J det gören, skall troget bistå Eder (Nerikes Allah.) fo OO —— ——