Iis Riksdags-Litteratur. Under denna rubrik ämna vi, så mycket tid oobch omständigheter medgifva, följa den, tvifvelsÄAtan rika, litteratur, som närvarande riksdag kommer att framkalla, dock med undantag af ke skrifter och uppsatser, hvilka motarbeta resypresentationsförändringen i allmänhet eller det wow vilande förslaget dertill i synnerhet; ty att ecensera eller vederlägga dylika vrängda framNRällningar, hvaraf Kammarrädet Theorells sesaste opus är en ny alltför vacker prosbit, se vi sannerligen för alldeles förspild möda. os hvarje tänkande vederlägga de sig sjelfva ch hos dem, som ej vilja eller kunna tänka, aolsjelpa inga sörnustsskäl. Sådane hafva också sdan blifvit anförda i en sådan mängd och Uarhet för det hvilande representations-försladet, alt den, som ej blifvit öfvertygad deraf, ntingen ej förmår att fatta ett förnuftigt räaspnnemang eller också ej vill göra det, och, i lrgge fallen, vore det fåfängt att, på denna väg, rsöka något vidare med dem. Illuru vore det niest möjligt att ännu kunna försvara ståndspresentation eller åtminstone stånds-va!? Alt unna anföra så stridiga skäl mot det nya rekesentalionsförslaget, som dels, att det blir ett 5belregimente, dels att de fattigaste bli ulesutna, då förslaget likväl tydligen ådagalägger, t det, till förekommande af det förra, beämmes en mäåttllig valcensus och derefter rätsid rösträttighet, så att de ringaste röstegande asva blott 110:dels röst, de högsta 6 röster, flesta dock en, så att, i alla fall, dock inen, som kan hafva något intresse vid de allsänna ärenderna, är fullkomligt utesluten derifin, hvilket just förekommer det andra alterplivet. Huru löjligt således den Konstitutiosflles fortfarande påstående, att en stor del oh de fattigare handtverkarne äro uteslutne från lrått, derför att de ej betala skatter för 200 vw dr. B:co inkomst. Ilalva de hittils ej gjort et, så hafva de bedragit staten; ty det sinses ingen, som kan räknas till sjelfständiga Äedborgare, hvilken ej har så stor ärlig inmomst, och vilja de fortfara med detta bedräri, så utesluta de sig sjelfva från valrätten, Milken de då också ej äro värdiga att ega. ej detta räsonnemang så klart och tydligt, t man så tillsägandes kan ta derpå? Och på Aumma sätt förhåller det sig med allt hvad m förnuftsenligt kan sägas mot det gamla och r det nya representalions-sättet; mot ståndsfvilegier, för medborgerlig likhet; mot sjellod rifvenhet, för allmänna val; mot regeUngens inblandande i representationen, för Yyss sjelsständiga verksamhet, såsom folkets sjelfdAslda ombud; mot den långtrådiga och splitnde arbetsordningen eller kanske rättare oordsängen, på fyra kamrar, och för den korta, srenklade på två, tillräckligt till förekommanoe af ölverilade beslut m. m. m. m. Men uselper det något att tusen sinom tusen gånger sa delta för blinda ögon, säga detta för döfFöron? — Nej. Ock som representations-förÅdringens motståndare äro således beskalsade, ugtingen af natur eller konst, så vore det allles lälängt att vidare predika något för dem; a så tacklös möda afsäga vi oss derför allles. Vi hoppas att det nu snart skall komÄaa from sounds to things, som skola göra uag i saken. — Något värdigare föremål anse vi fremot ej kunna gifvas, för att dermed börja fra betraktelser öfver riksdagslitteraturen än ven redan förut nämnda boken af asfl. Grefve iuDens: Fjörslag till ändringar i Sveriges rundklagar. enligt 48414 års riksdagsbeslut ilande till den bebandling, som regeringsforssens 56 och 81 åå föreskrifva. Stockholm J. Iljerta, 4844. 479 sid. 8:o 40 sk. B. co. oh Denna bok innefattar allt hvad titeln lofvar Åh det på det klaraste och kompendiösaste It, hvarom förordet ger ett tydligt begrepp. inen är delad i fem hufvudafdelningar, framällande alla till afgörande hvilande grundlagsvwbrslag, antingen de äro sammanhängande med fler oberoende af det nya representations-förgget, hvilket fullständigt upptages, så väl hvad skel-lag, som representationsoch regerings-form elralsarj, och allt detta med hänvisning till a gällande grundlagar och ständens protokolUr. så att man, med denna handbok och uppsökanBP af dess källor, fullkomligt kan orientera sig wide vigtiga frågor, som skola afgöras af nuvaAnde riksmöte. Nyttan och oumbärligheten af T ensamma för hvarje medborgare, som intres5)rar sig för allmänt väl, isynnerhet för hvarriksdagsman, ligger således klart i dagen, och a högsta beundran mäste man skänka den t, som utarbetat den, en flit, hvars ifver man dligt ser lifvad af den sannaste sosterlandsÄfirlek. O! hvarför skulle grafven så tidigt kyddess värma? Sådane män äro alltför tunndda; Fäderneslandet har ej många sådana AHnNer cam Prafva Ö. 2 — —