Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1844, sida 1

2) Dagens händelser ställa sig för ögat, slående i sin likhet (2?) med hvad oss vederfors för icke fullt ett århundrade sedan. 3) Hans styrelse har fått sin gillande bekräftelse(?) af den djupa sorgen öfver hans bortgång. 4) Den byggnad, vid hvilken vi ära anställde arbetare, höjer sig oafbrutet (2, genom åldrarne: — et sic in ceteris. N Då jag häromdagen frågade någon: hvad han tyckte om en sådan Svenska ? svarade han helt lakoniskt: Den är spetälsk. — Anmärkningen var bitter, men träffande, och man skulle utan öfverdrift. kunna använda densamma på nästan hela innehållet af det beryktade erkebiskopliga helsningstalet. 2 Du har väl oliserverat den storståtliga harangue. som Srenska Biet i sitt 168:de N:o hållit öfver Bänkmansvalet på Riddarhuset deu 22:dre Juli 1844. Denna dag, brummar Svenska Biel i de allrasom ljufvaste bålgetings-toner. är en bland de minnesvärdaste i svenska Adelns häfder: denna Adel har gålt förut, den har bjudit nedrifvarne spetsen, den har räddat alla Stånden, den har, ehuru sönderspliltrad i 25 afdelningar, stridande hvardera för sig, utan bistånd af de öfriga, stått som en man, för att uttrycka samma tänkesätt ; den har uppehållit ej blott sig sjelf, utan jemväl andra, ja hela riket. — Skulle du icke, min hedersvän och bror, när du läser allt detta, vara redebogen att tro, det ett nytt Brunkebergs slag blifvit i hufvudstaden Jefvereradt, och ali Svenska Ridderskapet och Adeln deri framför alla andra utmärkt sig? — Jag för min del skulle alls icke undra om du fölle på en sådan tanka, eller om du trodde att konungafamiljen sväfvat i någon stor fara, ur hvilken Svenska Riddarhusets ledamöter ryckt densamma. Nu har emedlertid ingenting af allt detta, icke ens något deråt, inträffat. Ridderskapet och Adeln har blott rotat sig tillsamman och valt sina bänkmän i ultra-konservativ anda — icke, såsom Svenska Biet behagar berätta, för att rädda fäderneslandet, utan för att tramgent som hittills få utgöra det ena af framhjulen under vår obäkliga statsvagn. Ruru detta lyckats Adeln, har Svenska Biet haft den naiva godheten att berätta oss. Det är nemligen de yngre ledamöterna af Svenska Riddarhuset, hvilka gjort slag i saken; det är de, som föregått de äldre med goda exempel; det är de, som kämpat pro aris et focis, det vill här säga: för sina privilegier och kast-interessen.... Du torde ännu hafva i friskt minne, hvad jag förut, i Tidning för Skandinavien, flere gånger fäste din uppmärksamhet vid, nemligen, alt vissa högt uppsatta personer farit land och rike omkring, dels för att förmå de gamle Adelsgubbarne att resa upp till riksdagen och dels för att af Adelsmän, som voro capita, men anlingen icke hade Just, eller råd, att bevista riksmötet, låna eller rent af för tilltället köpa fullmakter, hvilka sedan vid riksdagens början skulle med många förmaningar, råd och löften utdelas åt en hop i hufvudstaden varande unga militärer, ordinarie och extraordinarie tjenstemän 0. s. v. Det är just dessa lånta eler köpta sullmakter, det är just denna unga, acdeliga, skägglösa cohort. som nu gjort susen; det är den, som räddat riket, upprätthållit det Svenska Ridderskapets anseende, tagit de svarte männen under armarne och nu ämnar att sätta P för det hvilande representationsförslaget. IIar du då icke lust, min kära bror, att instämma i Svenska Bicts dsädjeoch vivatrop: Ära åt en sådan Adel! Har du icke lust att helsa desse unge män för fäderneslandets frälsare? Har du icke lust att deltaga i kostnaderna för slåendet af en jubelmedalj öfver denna deras hjeltedat, som gjort den 22:dre Juli 1844 till en bland de minnesvärdaste dagar i Svenska Adelns häfder ?.... Nå-nå! Jag känner dig antförväl: du har ingen böjelse för några dylika oxtravaganser. Du, som jag, ser saken ur sin rälta synpunkt, och vet äfven alt derefter uppfatta och värdera densamma. , . Det är högst kuriöst att se, huru en del af cet gamla Hofvets ifriga anhängare, som är missnöjd med vissa nuvarande ställningar och förhållanden, svettas och plågas under bördan af sin obelåtenhet. Till alt öppet gilva luft åt densamma sakna de dock i första rummet mod och i det andra skäl, nemligen sådana, som kunna göra sig gällande annorstädes, än i vissa kotterier. Då och då våga de likväl ett eller annat utfall, ehuru så maskeradt, att mången i börian icke rätt vet anlingen man skall taga det för allvar eller toma speceifäkterier. Merändels visar sig deras obenägenhet mot det unga Hofvet på så sätt, alt de ända till skyarne upphöja den aflidne Konungens förtjenster, under det att de låtsa vara i fullkomlig okunnighet om, huruvida den nu regerande eger, eller icke eger, några sådana. Äfven på ett annat sätt gifver sig deras missnöje med Konung Oscar I tillkänna. Hvar och en, som på de sednare aren följt med de konservativa tidningarne, vet nemligen, alt ingen enda rimsnidareprodukt, vare sig huru lumpen som helst, biott den var författad till CARL XIV JOHANS ära, kunde se dagsljuset utan att den genast blef reproducerad i Hoftidningarne. Nu deremot ser man sällan eller aldrig några Gylika curialier i Sveriges Statstidning och Svenska Biet — icke derföre, att de ju nu. som sorut, sabriceras; men derföre, att Konungen icke mera är dessa bäda tidningars afeud, Så t. ex. hafva i de Norrska tidningarne. i amcdning al den nya unionsflaggan, varit symige åtskilliga rätt vackra tal och verser, egnade ät Konung Oscar; när såg man väl dem reprostuccrade i nagot af de konservativa bladen? — DPeremot har icke ett af dessa blad, Svenska Miperva, dragit i belänkande att persislera H. Maj:ts eget helsningsltal till Sveriges Rikes Ständer vid oppnandet af 1344 års riksdag. Dagligt Allehanda reproducerade nemligen nyssbemäle tal och utmärkte då med cursiv stil de ställen i detsamma, vid hvilka, såsom innehållande ålskillige sannt konungsliga lösten och försäkringar, största uppmärksamhet borde fästas. Förargad håröfver soreslog. Minerva, i sitt åagen derefter utkommande B6:le nummer: att ett tillräckliyt antal exemplar af bem. tal måtte nadra afdragne, för att försändas till samtliga kyrkor i viket, och der, i likhet med ätskillige af Konung Gustaf III vid åtshillige allfuöllaa tl Di agaA CE darn hÄllma A rrrnte