Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1844, sida 1

man har förgripit sig på det Danska språket ) och derföre har jag ovilkorligen kommit hit mec de andre till det ställe, hvarifrån smärtan ut gick, likasom Katholiken vallfärdar till det ställe der hans helgon led martyrdöden. Mycket af er glådje förstår jag icke; men eder smärta, den förstår jag. I smärtan, i sorgen är jag er broder, Här är min hand. Kan den skrifva för er, kan den slå för er, så kommendera: Det är en brodershand. Och nu, när J veten detta, så kunnen J väl tillåta mig att gilva er ett råd, eller en vink. De komma ju båda från ett bro. derligt sinnelag. Ser ni: den kristna religionen är en ypperlig religion, åtminstone för Kristne; men det är en tålamods-religion. 1 edra heliga böcker står skrifvet: MNär en slår dig på det ena kindbenet, så vind honom äfven det andra till, hvilket på vanlig danska betyder detsamma som: När de nu hafva tagit södra Schleswig, så låt dem äfven taga det norra med! Men detta gär icke an. Edra Theologer må söka aut försona er med ert samvete, ty J måsten välja ett annat valspråk, och jag vill föreslå eder ett Judiskt, som Ivder: Öga för öga, och tand för tand! hvilket, öfversalt på god Danska, betyder: När Schleswigholsteinarne vilja slå er i planeten, så slån J dem i planeten tillbaka. Det hjelper allsicke att predika om fred och försonlighet, när man har ett brinnande krig. När man får stryk, bjelper det föga, eller intet, att insvepa sig i den kristliga kärlekens mantel. Man känner nog slagena ändå. Måste det vara krig, så låt det bli krig; skall det vara kalas, så låt det äfven blifva ett sådant. Derföre: Hurrah för ett lustigt kalas med Schleswigholsteinarne på gammalt, äkta Judiskt manår 10 Då Kandidat Goldschmidt var nedkommen från talarestolen, hade han så när blilvit ihjälkramad af lutter vänskap. Äfven detta vedergållde han på gammalt judiskt manår, och brödraförbundet mellan honom och Nordschleswigarne var afslutadt. I några enkla, men kraftiga och klangfulla ord uppmuntrade derefter Sockenföreständaren, C. P. Lund från kjeldstrup, sina ståndsbröder att icke svigta i motgångens dagar, utan med inbördes tillit och trohet sluta sig till hvarandra och med mod, kraft och ihärdighet försvara deras rättvisa sak. Emellan talen uppstämdes alltjemnt af en stor sångarchör fosterländska sånger och, bland andra, visan om Niels Ebbesen, som vog den kullede Greve, hvilken gaf Student Fr. Barfod anledning att deklamera ett af honom för tillsället sförsattadt poåm, rörande samma ämne, och hvars slutvers lydde sålunda: —— ) Selneswigholsteinarne vilja nemligen, att endast tyska språket skall begagnas i hela Schleswig, likasom i Holstein. Deremot hafva både på Ständerförsamlingarne och i det allmänna lifvet talrika och kraftiga stämmor höjt sig. Norrschleswigarne hafva fordrat, att vid alla officiella förhandlingar, äfvensom vid gudstjensterne och vid undervisningen få begagna sitt modersmål, Danskan. Genom ett kongligt rescript af den 29 Mars har det väl blifvit de Dänskt sinnade Schleswizarne tillåtet, att vid Ständerförsamlingarne hålla sina föredrag och besvara sina motståndares inkast på danska språket; men — endast i det fall, om de ej kunna tala tyska. Detta har väckt en allmän förbittring i hela landet, synnerligast i norra delen af Schleswig. Onsdagen den 17de dennes öfverlemnades till H. Maj:t Konungen af Danmark en af 20.069 af Rikets innevånare undertecknad petition, i hvilken de anhälla om det danske Sprogs lige Berettigelse med det tydke i det dansk-tydske Hertugdömes Stenderförsamling. Få den mundtliga framställning, som de deputerade, i anledning af sitt uppdrag, ejorde till H. Maj:t, gaf Högstdensamme blott undvikande svar, utom i slutet af sitt tel. der han yttrar: id detta tillfälle vill jag för öfrigt såga eder. att fosterländskt sinnade mån hellre böra uppträda försonande, än ensidigt mellan de stridande partierna, och att det är lättare att väcka oro i landet, än att stilla det, sedan det en gång blifvit väckt. Det förra sker genom att samla underskrifter på petitioner rundt omkring i landet; det senare öfverlemnar ni till Konungen. Dock vill jag hoppas, att kraft icke skall felas mig för att lyckas håärutinnan.? — En yttring af denna kraft har man också redan för-port, alldenstund den s. k. Schleswis ska föreningen, genom ett dekret af den 6:te dennes. blifvit förbjuden att hålla några sammankomster; hvarförutan flere af dess mest ansedde medlemmar blifvit af avktoriteterna instämde och inquisitoriskt förhörde. Då detta blef bekant, inflöt i Tidningen Föedretlandet. för den 19 dennes en artikel, med öfverskritt: Den Schleswigske Förening er förbud: För denna uppsats har nu af det kungliga Danska Cancelliet tryckfrihetsaktion blifsit anställd mot bem. tidnings ansvarige utgifvare. Kandlidat C. Ploug — Jorjo, det är icke mera endast åt Konung Ernst i Hannorer, som man kan gifva epithetet den kraftfulle Han har fått en sig fullt värdig medtäflare i Konung Christian VIII, grundläggare af det fria Norriges hardt nära republikanska statsför