Op stod Jyden, då ned gu Sol; nag Frelst var Danmark, för Hanen gal: hen Tydske Gert blev et Spand for kort, aifö Vinden blesw hans Bödller bort. bär Og end är Dansken i Dannemari Herre. este Till slät besteg bonden Nis Hanssen talare-ser stolen och höll ett ypperligt föredrag öfver ån, det damälet med den stora solklesten. Åesten aflira eftermiddagen förflöt under samtal, sång och sväl dans, till dess omkring kl. 40 en stor eld på må backens högsta topp manade de församlade tilll ma uppbrott. At det icke, oaktadt en så ofantlig I de menniskomassa, som till största delen bestod thel af allmoge, under loppet af hela dagen föreföll sk. en euda oordning, bevisar mer än tillräckligt, ibl huru föga vådliat det är att lemna den fredtoi lige och förståndige nordbon allsköns srihet, in och huru onödvändiet användandet af polis-lärto sigtighelsmått och andra dylika åtgärder i sjeli-be va verket är, alldenstund de, vid sådana tillti fällen som detta, oftare framkalla än förebygga ? obehagliga uppträden. Denna solklest, som hvarje år vid samma tid kommer att firas, blef förlidet år anordnad af bönder, hvilka äfven i är voro bestyrare och ledare af densamma. Den kommer utan tvilvel att framdeles utöfva eti stort inflytande på den Danska nationaliteten, och torde måhända äfven väcka Svenskar och Norrmän, att, om ock i andra bänseenden, i sina land fira en dylik. a xx x Såsom något plitternytt kan jag berätta dig, b alt vi möjligtvis efter förloppet af ett par är, It eller något mera, hafva åtsbilliga millioner francs 11 alt bit i riket införvänta. Redan år 4853 yp-AÅs pade sig i Paris en tvist mellan arfvingarne ef-,s ter en i Venedigafliden Bankier, vid namnjt Thierry, hvilken vid sin död åt sina okändals slägtingar efterlemnade en liten nätt förmögen-I het af mellan femtiosex och semliosju millio-4 ner srancs, eller mera ån 28, säger: ljugoålta, millioner R:dr Sy. b:co. Om detta arf hafva de nu i flere år tvistat, utan att, så vidt man ännu vet, någondera parten kunnat bevisa sig vara fullt berättigad att lyfta detsamma. Håndelsevis föll en berättelse om denna process, hvilken blifvit reproducerad af en svensk tidning, i händerna på en i Warberg bosatt Garfverifabrikör, C. G. de Flon, hvars förfäder under Gustaf II:dre Adelphs tid bit inflyttade från Holland. Dunkla minnen om en i Venedig boende köpman, som hetat Thierry och hvilken hans far omtalat såsom en nära slägting och utomordentligt rik, vakna hos honom. Han anställer närmare efterforskningar i gamla kyrkoböcker och samiljearchiver, gör åtskilliga resor till aflägset boende slägtingar, inhemtar underrättelser af flere personer, som varit hans fars bekanta och ofta bört honom omtala sin rike Venetianske srände, samt lyckas så i sina bemödanden, att han nu kan uppträda såsom pretendent till det enorma arfvet. Det har nemligen blifvit faktiskt styrkt, att Herr De Flons farfar, Cilius De Flon, varit gift med en sröken Wiert eller Wierdt och att hennes syster åter varit förmäld med en i Venedig bosatt bankir med namnet Thierry, hvilken aflidit utan att efterlemna några bröstarfvingar. Herr C. G. De Flon bar redan haft företräde hos H. M. konungen, som nådigt behagat lofva, att, då Herr De Flon fått samtlige de dokumenter, som styrka hans arfsrätt, samlade, genom Svenska beskickningen i Paris understödja hans rättmätiga anspråk på utbekommande af atminstone en del af den enorma förmögenheten. Denna består, bland annat, i en hel stor säck full med guldstänger; 500,000 Louisdorer i kontanta pennin gar, som blivit deponerade på stadshuset i Pa ris; en pung med ädelstenar och äkta pärlor, ( stora kistor, fyllda med sillverpjeser, 2 fartyg med dyrbara laddningar, hvilka efter Thierry: död återkommo till Europa och der för sterbhu sets räkning blefvo försälde, 0. s. v. Det är som du ser, icke småsmulor, som man denn gång tvistar om. Det är, privatbankerna un dantagne, nära nog Sveriges hela rörelsekapi tal. Det vore en högst förträfflig sak att var en af dem, som skola dela dessa grunkor: Ack, min kära bror, om jag befunne mig i det ta lyckliga predikament, hvad jag då i hast skul le blifva för en aktningsvärd, ypperlig, ja hard nära allsmåktis? man, i stället för att jag nu belt rätt och slätt, är Din