Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1844, sida 1

zstången. Ungesär på midlen af högen var uppsörd en salarestol, på alla sidor omgifven af en slags amsitheater, ifrån hvilken många tusende med lätthet kunde höra hvartenda ord som talaren sade. Omkring kl. 42 tog den egentliga festen sin början och med musikkorpserne i spetsen tågade hela denna otaliga folkskara i största ordning från alla sidor fram emot talarestolen, som, efter några inledande ord af en af presidenterne vid festen, bestegs af den vältalige Bonden Laurids Skau från Sommerfeldt, hvilken i ett tal, fullt af manlig kraft och allvar, framställde se. stens betydelse såsom en gradmålare af nationalandans styrka under Danskhetens pågående strid med Tyskeriet i Schleswig. Uvilket djupt och varaktigt tntryck detta kärnfulla och tillika så väl afpassade tal gjorde på församlingen, kan endast den, som bevistade densamma, rätt föreställa sig. berester höll Pastor Grundtvig eli tal, som under hela den tid (5, timma) det varade, åhördes med den mest spända uppmärksamhet, som endast då och då albröts af jublande bifallsrop. Efter Pastor Grundtvig beträdde Peter Hjort Lorenzen tribunen och helsades med långa, ihållande och enthusiastiska bisallsrop. Då han hade slutat, besteg llöjesterättsadvokaten Orla Lehmann lasarestolen och höll eu oration, lull af hans vanliga eld och syndighet. Då han under de mest högljudda och lifliga bifallsyttringar nedgick, uppträdde Professor Paulsen från Kiel och höll ett föredrag, fullt af energi, stränga logiska slutsatser och en värma, som endast den sanne patrioten är mäglig af alt sålunda i ord uttrycka. Samtliga dessa tal upptogo en tid af omkring 5 timmar, hvarefter församlingen åtskiljdes för att in aga middagsmåltid. I ett enda stort tält var dukadt för 500 personer. Att uppräkna alla de tal, som vid middagsbordet höllos och alla de skålar, som vid detta 160 proponerades, medgifver ej utrymmet. Klockan mellan 5 och 6 samlades änyo åhörarne omkring talorestolen, som bestegs af Institutföreständaren Kraiberg från Aarhus, och derefter af Redaktoren af tidningen Fcedrelande:, Kandidat Ploug, genom hvars hela föredrag en så älta OConnelsk anda går, alt mam kunde vara frestad att tro det han bildat sig i sjelsve den store agilatorns skola. Se här slutet af detsamma: abet danska folket står icke isoleradt i verlden; det är icke det sista svaga skottet af en redan förvissnad stam. Stammen gror ännu lika frisk och har starka, löfriba grenar. bet danska folket har äfven utom sin sosterjord bröder, som det älskar och som älsba detsamma tillbaka — bröder, icke blott i anseende till härkomst och språl, utan äfven i hänseende till intellektueil bildning och politisk utveckling, i sinnelag och sträfsan. Och dessa bröder bo icke långt borta bakom stora haf eller aflägsna berg, , så alt de icke känna eller bry sig om våra augelägenbeter, utan den sasla lnpysrund, på hvilken de bysga, utsträcker skyddande sina armar på begge sidor om våra låga, hafomsvallade öar. Blott en insjö och ett sund är emellan oss och dem; men dessa åtskilja oss icke, de förena oss, de gunga oss i harandras lraran. J, Danske Schleswigare, utgöra ju ett folk med oss; alliså äro våra bröder äfven edra. Vår gemensamma sicra moder erkänner oss äfven samilige för sina barn. viljen nu J förneka er moder 7 — Nej. Det skulle också icke gagna er lill nåI got, Å ert tungomål röjer eder: J ären Skandinaver! .... Icke schieswig, icke Danmark, utan rela den stora, sköna Norden är ert rätta sadernesland. väl utgör detta sädernesland ännu blott i tanhens värd en enhet; väl har historien delat det i trenne stater med tvenne konungar, och de försök, hvilka hitintills blifvit gjorda all förena dem, bafva misslyckats. Men genomtränger en gång den gemensamma nationalkänslan de trenne solkens hela väsende; erkänna de en gång, att det, sör att betrygga deras sramtid och uppfylla deras historiska bestämmelse är nödvändigt att de sluta sig tillsamman ; hafva de en gäng fast och allvarligt, beslutat att slå och falla såsom bröder — så måste de uppnå en städse sullkomligare och verksammare andans enhet. Således: friskt mod, J Schleswigare, ty J ären Skandinaver! Det är blott ett tomt munväder, när edra motståndare vilja skrämma eder med det stora Tyskland, ty detta bekymrar sig föga om det lilla Schleswig och ännu mindre om det ofödda Nordalbingien. Det har nog att beställa med sina egna inre angelägenheter, med sitt eget sönderspiittrade tillstånd. Det är icke 353 millioner Tyskar, som vilja kasta sig öfver 130,000 stackars danska bonder; det är 50,000, ja blott 3000, till och med, strängt taget, mahända blott 50 dumdristiga Schleswigholsteinare, som halva kastat stridshandsken till 6 millioner Skandinaver. J sen således, att partiet är olilAS A . 2 PE