Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1844, sida 1

klamerar statskyrkliga principer och hyllar kristna trosläror såsom vilkor for vinnande af Svensk medborgarerätt. Insändaren står här vid en punkt då han måste, i konseqvens med hvad han redan anfört, uttrycka sin förundran deröfver, att Sveriges och Norges lagstiftande solkombud kunnat vela vid ombildandet af sina samhälls-grundlagar gå i despotismens fotspår och hylla principen af den andliga och verldsliga maktens centralisering hos regenten. Men ännu besynuerligare förefaller det Insändaren, icke att Norges innevånare lagt så mycken vigt på erhållandet af en flagga, antydande Norges sjellständiga nationalitet, men att det folk som derigenom visat sig så ömt om nationalrältigheter, kan genom sina grundlagar så kränka mensklig rätt som händelsen är då Norska lazen förbjuder bekännarne af mosaiska trosbeuneisen alt vistas inom Norges cränsor. Det se sannerligen intressera Insändaren att se den karta öfver Europa på hvilken Gud vid verldens skapelse med sitt finger skref på den lilla fläck som nu kallas Norige: hår lägger jag ett land inom hvars grånsor spillrorna af det folk, som skall blifva ett af de märkvårdigaste ikulturhistorien, aldrig får komma för att andas den fria luften. sverige! har visserligen varit mildare mot Judarne; men är det hvilande representations-förslaget hvad det borde vara just emedan det nekar de i Sverige födde eller naturaliserade mosaiske trosbekännarne att deltaga i det gemensamma fäderneslandets representation och lagstiftande församling? Orsaken hvarföre detta skett ligger nalurligtvis i ett sasthängande vid statsreligionsyrincipen. Men har Insåndaren rätt i hvad ban redan anfört rörande denna princip och om förhållandet emellan troslära och sedolära å ena sidan samt statslära å andra sidan; så torde det endast återstå att reda huruvida den mosaiska Culten innefattar en sedolära, som kunde inverka förderslikt på uppnåendet af statens ändamål och skadligt ingripa i de sedliga samhällsförhällanderna; ty Insändaren antager säsom af läsaren medeifvit, all det icke står tillsammans med en förnuslig politik att icke till statens bästa invända och fruktbargöra en så energisk och uthällande kraft som den, hvilken Judarne obestridligen ådagalagt under loppet af så många sekler och under så många och gräsliga seröljelser. (Forts. följer).