Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1844, sida 1

Riksdagens öppnande. I Lördags öppnades Riksdagen på Rikssalen, hvar. vid det vanliga ceremonielet egde rum. Rikstånden hvar för sig infanno sig kl. 11 f. m. uti Storkyrkan, dit äfven H. M. Konungen och FH. K. H. Kronprinsen med DD. EE. Rikets Herrar. Stats-Rådet, Hofvet, Kanslierna, Högsta Domstolen Åc. begifvit sig från Konungens rum i procession emellan en haye ai fotgardena. Öfver Konungen bars en himmel af Presidenterne Cederström. Westerstrand, v. Rosen och Skogman. Vid processionens inträde i kyrkan började orgelmusiken och fortfor tills II. M. Konungen och Kronprinsen och de i processionen deltagandeintagit sina platsar. Predikan hölls af Biskop Hallström och var visst en hel timma läng, hrilket föranledde att Gudstjenssen icke slotade sörrän kl. 2, hvarefter H. M Konungen och Kronprinsen jemte den öfriga processionen samt Landtmarskalken med Ridd. och Ådela återvände till onungens rum, hvarifrån processionen i vanlig ordning ahedde till Rikssalen ; de öfriga Riksstården jemte deras Talmän begafvo sig dirckte till hkikssalen. H.M. Konungen var dervid klädd i Serafimerdrågt med furatlig krona och mantel, äfvensä Kronprinsen och Hertigen af Uppland. Vid Konungens högra sida bars den Kongl. Kronan uf II. E. Justitie-Statsministern och på den venstra Spir an af H. E. Utrikes Statsiministeru. — Sedan UI. M. Konungen intagit thronen och H. K. Kronprinsen och Hertigen at Uppland sina stolar samt de till processionen hörande sina platsar, behagade Hans Maj:t, efter af Riksmarskalken med stafven äskadt ljud. helsa Rikets Sltänder, samt öppna Riksdagen med följande Tal, hvilket med stadig stämma samt en ren och tydlig tonvigt af II. Maj:t sjelf upplästes och hos de närvarande tycktes qvarlemna ett djupt intryck. oo s i välborne, Ådle och välbördige, Årevördige, vördige, Vällärde, Äreborne, Förständige, välaklade, Hedervärde och Redlige, Gode ljerrar och Svenske Män! Mitt uppträdande på detta rum, i skötet af Sveriges Rikes här församlade Ständer, återkallar bittra bugkomster af en stor, en oersättlig förlust, och min helsning till Eder är sorgens och saknadens. Aldrig halva dessa känslor med högre rätt omgifvit en vördad Faders fridsälla grift. Ilans minne välsignas af tvenne folk, dem Hans mäktige Ande fastade vid hvarandra med oupplösliga band. Genom deras förening har Han för Norden grundlagt en ny framtid af ära. Genom broderlig endrägt skola de uppfylla Hans skönaste förhoppningar, Hans varmaste önskningar för den Skandinaviska Halföns sjelfständighet och lycka. ij Högtidligt. och betydelsefullt är en konungs första möte med Nationens Ombud vid början al den bana, på hvilken de åro kallade att gemensamt framgå. Den innerliga tillförsigt, med hvilken de sluta sig till hvarandra, den