Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1844, sida 2

handen, trädde ban rätt sryntligt till henne, fattade hennes begge bänder, tryckte dem till silt trogna bröst, fullt af kärlek och sade: Rosetle, du måste ej besöka balen. Jag kommer i af lon äter, du skall då blifva lugnare, och sjelf finna de grunder, som jag har deremot, rigliga. Jag åter vill alltid försöka att återgälda dig det lilla offer du bringar mig i dag. Han gick, utan alt afvänta hennes vidare svar; hon satt nu sorargad, flat och utan fattning. Hon hade ju redan lofrat Fältväbeln att följa honom på balen. Han var så väl och så fint bildad ; ban hade blott med en medlidsam axelryckning talat om mölnaredoltern, som ansågs sor den skönaste i hela orten; deremot berömt hennes behag, hennes bildning och heligt sörsåkrat henne att han i början tagit henne för iden nådiga fröken sjelf. Och inför denne man sshulle bon bryta sitt löfte och göra sig löjlig i hans ögon. Omöjligt! och dock fordrade hennes fästman det. Ett ögonblick motstod dock Iden heliga rösten i hennes bröst; hon tänkte på Theodors rena kärlek, hans föräldrars stränga och obestickliga sinnelag, men lättsinnighet, fåfånga och falsk blygsel bibehöllo öfverviglen. Theodor skall gå nägra dagar och sura, sade hon för att lugna sig sjelf, men åter låta försona sig. (Forts). —— — — En ny karikatyr, Guizots byst, sramskjutande ur en ofantlig handske (Gant, med anspelning på Gand, Gent) och med ösverskristen Un pair (e) de Gant, har blifvit konsiskerad af polisen i Paris. —— Ä——