Citteratur. Morlamen, eller Holstein-Gottorpiska Fuet i Sverige. Lidsbilder, börjale på Fästaan Sjette delen. Stockholm, L. J. IjerRR 1844; stor 12:o, 652 sid., 5 Red b:co. .J Ändtligen har sista delen af detta, hvad man eljest må säga derom, obestridligt högst inressanta verk, skådat dagsljuset, öch med huh mycken längtan den blifvit motsedd, kan beWwpmas deraf, att denna längtan med hvarje del ÄRals. Det borde också vara således redan derr, alt ju närmare bilderna nalkades vår tid, sto bättre kunde deras sannings-enlighet beömas, desto mer måste de blilva såsom magia bilder ur det egna minnet af scener, dem gan dels upplefvat, dels lifligt hört berättas af Tonviltnen Så är förhållandet med hela dendel, som framställer bilder från år 4807 till 29 eller Sophia Albertinas, den sista ättlinuans af Holstein-Gottorpiska grenen af Wasa-huset Phverige, död. Redan de senare af de förut Åkommande delarne framställde scener, hvaraf nu ögonvittnen lefva, och andra, hvilka histon redan troget bevarat, och hvarigenom arHets interesse betydligt ökades, heldst det ej In nekas, att den historiska karakteren troget behållits, om också en och annan händelse roAantiserats och anakroniserats; men naturligtmäste, af anförda och flera andra skäl, den ta delen, med hänseende till interesset, taga en af alla de andra, och således kröna ver, isynnerhet som den omsattar för värt säderland så högst vigtiga händelser. Man säger, Förf. slutat arbetet förr än han mähända ikt, af skäl, som dock ej äro angifna. vi anH det vara skäl nog, att ej uttänja ett arbete. att läsaren ledsnar dervid, älven om vissa ändelser skulle vara än så interessanta, och att Wekomma detta, tro vi hafva varit skäl nog till Nutander af det nu så skönt afrundade arbev4., som alltid skall intaga ett betydande rum i n historiskt-romantiska genren. En Förf. med fint väderkorn, som Herr Crusenstolpe, känMH nog i luften, för att tala med Friherrinnan norring, när det vore tid alt sluta. — Inge Å underiåta, att sjelf taga kännedom al Morias sista del, detta verk, som nu äfven gör rund utomlands; men måhända kunde det lå interessera en och annan, isynnerhet af m, som ej varit i tillfälle att betrakta sakerna Å närmare håll, och af ungdomen, som endast inner dem genom traditionen, att böra en mans ufrdöme om deras beskrifning, hvilken, såsom Jld och uppfödd i bufvudstaden och lefrande r sin lifligaste tid, sett de framställda händelÄna utvecklade under sina ögon, hört allt hvad m mer eller mindre högt sades derom, med ord, så godt som lefvat med deri, hvarföre Åej heller vilja underlåta att här meddela detomdöme, beldst vi derigenom uppfylla den gt, vi åtagit oss, då vi från början med uppasirksambet följt ifrågavarande arbete, och sagt Tr mening derom. Det torde äfven denna gång Jämna tjena dertill att bekräfta den ena, berikusa den andra tidsbilden, och, som förut, vilja A så noga som möjligt, följa den väg, Moriasjelf leder oss. Alt stilen, som vanligt, blomstrande, behöfver väl ej ens försäkras. — — 2