Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1844, sida 1

nämligen ej prins Gustaf och hans syster, utan Gustaf IV Adolf sjell, som barn, och det ej genom plantering, utan blott genom qvistning af en naturlig hack, hvilken gång ännu kallas Gustaf Adolfs. Någon annan finns ej der, som påminner om denna olyckliga familj. Deremot finnes en annan märkvärdig plantering i Beckaskogs trädgård, näml. på en liten holme, i en båck, som flyter genom trädgården, stå en ej obetydlig mängd träd, hvaraf man säger, att Ex. Toll planterat ett för hvar korg ban fått, och hvilken holme han, såsom sitt hjertas offerlund, kallat Hjertiholmen. llan dog, som man vet, ogift. Gustaf Adolfs samtal med sin gemål om Napoleon, såsom vilddjuret i uppenbarelsen, enligt Jungs förklaring o. s. v. visar honom, såsom komplett fånig, och efter sådana taflor hjelpa inga eloger för hans redlighet och karaktersfasthet, som Förf. så gerna tilldelar honom. Såsom regent var han åtminstone omöjlig, hvilket också utgången bevisade. Tolls kapitulation ined Brune, hvarom lemnas en kort antydning, var mästerlig: men att han skulle få töreträde hos Gustaf Adolf i sin resdrägt är alldeles mot dennes skaplynne, som tvang sina generaler att vara i full galla med kraschaner o. s. v. under en batalj, på det de skulle blottställa sig, såsom verkliga skott-taflor, Åh Körde ut en adjutant, som kom att anmäla, att den var förlorad, emedan hans drägt var något dammig. — Lika osannolikt är Gustaf Adolfs mod vid Stralsunds belägring, som derefter omtalas i en soiree hos prinsessan Sophia Alberlina. Beskrifningen på denna soiree är, för öfrigt, högst lislig, och späckad med ätskilliga visserligen gamla, men dock ganska hiqnanta och för tillfället passande anekdoter, såsom Rob. Rosens yttrande att Fru Welizin skrifvit mycket smakfsullare än Fru Lenngren; ty hon hade skifvit en kokbok, att 6(hlaren mäste stryka for Blompottano, i anledning deraf att fula Bennet gjorde plats för den med en mängd blommor utstyrda Friherrinnan Nolcken född Roche; hans fråga ahvad kungarno vore, om Napoleono, som Hertiginnan af Södermanland yttrade, avore deras plågoris o. s. v. För öfrigt är hela denna soirte ett rätt hyggligt prof på den tidens konversations-ton i den såkallade fina verlden, som är ett nytt bevis hurn nära de högsta och lägsta kretsarne i sambället stå hvarandra i intellektuelt hänseende, och att det blott är fernissan, som skiljer dem åt. Sista uppträdet af dessa dramatiska teckningar lemnar ett nytt bevis på de låga utvägar, hvartill. penningeförlägenheten tvang Carl XIII och på bans däraktiga ordensoch nummer-lotterivurm, samt hvartill allt han visste att bruss frimureriet. Budbäraren i dessa hänseenden var ej illa vald; ty Badin var lika stor ordensoch nummer-lotteri-vurm som trots Herr Stormästaren sjelf, och förstörde på dessa vurmerier ej så litet penningar. Tredje hapitlet innefattar många orimligheter. Skulle t. e. man ej i hufvudstaden veta med bestämdhet om Konungen komme eller ej, innan man anstälde illumination, och var det verkligen fallet, så kunde det blott ske med Konungens egen vilja, hvilket då bevisar en nycklullhet eller ett gycklande hån a———————————— — ———— ——— AL — AJ sig blott på hvem som anlagt den. bet var j j