Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1844, sida 1

vin, i morgon dansar jag här med bruden och i ösvermorgon, då er kyrkklocka slår tio, bringar jag eder en kärlekspant från flickan. Må gå, suckade melancholikern och framräckte sin torra hand till den oemotståndligeDe andre gästerne låto vin och öhl stå orördt och sågo förbluffade på hvarandra, utan att kunna begripa hvad som håndt. Skomaka ren, så utomordentligt girig, att han på värdshuset blott drack öhl och hvilkens sjukliga hälsa wärden försökte bota med en vattenkur, höllt käckt och med lugnt sinne vad om 2 bouteiller af det dyraste vin. Men det underbara på värdshuset Röda TLejonet steg dock ännu hö gre, ty efter afgjordt vad lät den dystre girigbuken genast reqvirera ett halft dussin buteljer och bad Fåltvebeln fhtigt dricka. Han sjelf drack alldeles icke, men man kunde förstå, att det behagade honom, då den mankhaftige Brillant iömde butelj på pulelj. Och då han nu sent om aftonen gick hem till sin ensamma låga stuga, log han så innerligt förnojd för sig sjell, att man ej glad. äratal dett honom Hvad dref den tFUdonasande girigbuken till detta vad och detta sloseri? Han hade sjelf friat till Rosette och var snöpligen afvisad med en korg. Theodor sait hos sin fästmö på hennes kammare; hon var i dag vänligare och kärlekssiullare mot honom än vanligt, dock syntes hon något betagen och förlägen. Då föllo fäslmarnens blickar på en klädnad, som i rika veck hängde öfver en stol. Tillhör denna sköna