Men ännu mer än hans hjeltedater beundrade de hederlige småstadsboarne hans lycka och segrar hos det täcka könet. Det var ingen qvinna af qvinno född, så skröt han, som hade kunnat emotstå hans behag och ridderlighet. I Spaniorernes land hade för hans skull tre nunnor och någre andre mindre fromme intagit gill; uti det okristliga Turkiet måste under jämmer och tårar tre sköna Sultaninnor åt sig sjellve sy de säckar, hvaruti de skulle stickas och kastas i Borphoren, blott emedan de bade suckat och plirat efter denne ocmotständlige. I Frankrike hade en Hertiginna och en Syjungfru, intagna af samma känslor, qväft sig i rök, då han drog derifrån; uti Themsen flöt en dag liken efter fyra sköna Ladys, emedan han gifvit en femte ett vänligt ögonkast. Och vid det han så talade och hos sina åbörare uppväckte häpnad och förundran, gick Theodor Warter för bi värdshuset. Då hostade en melankolisk skomakare-mästare, som blott ytterst sällan plägade taga del i samtalet, krökte händerne som till bön och viskade sakta: Med förlof, högärade Herr Fältvabel för infanleriet; många qvinnohjertan må edra retande behag redan hafva eröfrat, men denne unge mans fästmö, med hvilken ni bor under samma tak, är fast som klippan, och ni skall licke en gång kunna förmå henne, att med Er besöka balen, som det vällofl. Borgerskapet i morgon skall soranstalta de höglosl. krigare till ära. . . Då slog bjeiten med knytnäfven i bordet, så att glas och bägare klingande hoppade dervid och ropade; jag håller vad ett dussin flaskor