Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1844, sida 1

öjtnanten och anföraren för desse hjeltar var lyckligtvis under vägen insjuknad, och i hans tälle commenderades truppen af en Goliath, wilken kallade sig infanteriets Fältväbel, men lå vid rytteriet redan alla platser voro upptagia, så inträdde denne Heros vid infanteriet, itan att afstå från sin benämning. Såsom den örste bland desse bussar erhöll han på slotet sitt qvarter. På värdshuset Röda Lejonet gick det följanle dagen rätt högljudt och muntert till; alla politiska kannstopare och nyfikna i staden och trakten deromkring trängde sig nu tillsamman, ty berr Fältväbel Brillant hade bevärdigat skänksalen med sitt besök. Han var en ganska ståt lig man, fransos till börden, med en väldig skäggfläta, den han martialiskt under samtalets liflighet plågade stryka, klädd i en något konfus uniform och ett par höga stöflar, som voro stora nog, att i nödfall tjena hans lill trumma till natiqvarter, men mer än genon sin prunkande klädsel och det klingande vapnet vid hans sida imponerade mannen genon sig sjelf. Hans konversation, hvaruti han tala de om sig sjelf, var en aldrig tystnande thor dönsstämma och man kunde, då man såg hu ru hans öga vid hvarje tömd bägare uppslam made, väl tro hans försäkran, att han var be ståmd, att taga tillfånga Marggresven sjelf. Hvil ka underbara bragder till vatten och land ha de icke denne man redan utfört, alla jordklo tets potentater hade han tjent, hade till oc med varit i de otrogna Turkarnes land oc framträngt till de bläckfärgade menniskorne sgränsor.