Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1844, sida 1

Första Kapitlet lemnar en beskrifning på er fest i Malmö till: ära för Drottning Fredrika Do rothea, på hennes 26 födelsedag, till hvars för herrligande Ex. De la Gardie på Skånska adeln vägnar hos Gustaf IV Adolf anhöll, att få re sa en minnesvård öfver honom, på Malmö nya ännu ej färdiga, så kallade Gustaf Adolfs torg för de välgerningar, den ansåg konungen hafv. gjort landtbruket, o. s. v. ,genom enskiftesoci andra kloka stadgar. Denna ärebetygelse afböj de imellertid Gustaf Adolf försigtigt och sökte fi den öfverflyttad på Skånes återeröfrare 4740 Grofve Magnus Stenbock, ett förslag, som docl äfven föll med Gustaf Adolf, fast man redar var betänkt på att utföra det på det mest pas sande ställe, Helsingborg, der nu i stället min net af Bernadottes landstigning prunkar. Nof var likväl slaget vid Helsingborg vigtigare; mer deraf är hela Skåne en minnesvård och så glöm. mes det nog ej ändå. Det torde deremot lät! nog bli fallet med Bernadottes landstigning, kan ske t. o. m. förr, än tiden förvittrat inskriptionen vid Helsingborgs hamn. Men, för att återkomma till kapitlets hufvudämne, så är det med en hemsk känsla, man läser alla dessa skenbar! så uppriktiga ärebetygelser, knappt två år och ännu senare före Gustaf Adolfs afsättning och hela hans familjs beröfvande af dess rättigheter till thronen. Det är ett stort, outplånligt Sic transit gloria mundi. Ett varningsrop, ati e bys sga på dylika granna såpbubblor, utan blot! på sina egna afsigter och på Försvnen. Anade måhända Gustaf Adolf redan 4807 hvad som skulle hända honom 4809, och hvilken fördubblad förnedring han undandrog sig, då han ge nom att förekomma uppsättandet af en minnesvård i Malmö 4807, äfven förekom dess borttagande 4809, lika med det, som skedde med hans och Ugglas gemensamma framför slottet vid Norr-Bro? — Huru lärorikt bör ej allt sådant vara för både folk och furstar! — Må de förra då deraf en gång lära sig, att ej förguda fursten, att ej prisa honom, förrän han verkligen uträttat något stort, att ej låta blotta hoppet hänföra sig till en hänryckning, hvilken tiden oftast fäller så lätt, som en dimma, och då vi sar vara en tom villa, då folken, uppbragta öfver försvinnandet af sin egen inbillnings verk, — ty, hvad annat är storbeten bos en ny furste? — merändels börja tadla lika ytterligt, som de förut prisat, icke besinnande, att de sjelfva skämt bort sitt skötebarn med smicker. Måtte de senare af dylikt lära sig inse, huru litet det är att bygga på sådant munväder och solkyn. nestens granna. såpbubblor, om de ej med sig sjelfva veta den (folkets kärlek) byggd på verklig! värde, talande bandlingar. Mälte de besinna. att oftast de, som i början högst ropa: Hosi annah! äro de första att ropa: Korsfäst! — Vi kunna, i anledning af dessa reflexioner, hvil. ka ovilkorligt tränga sig på en vid tanken på Gustaf IV Adolfs, och jemte honom, månge andra furstars öden, ej neka, att en bäkan sattar oss, då vi se den berusande förtjusning, son i hoppet, och ännu endast i hoppet, redan om. fattar vår nye konung, ty något, som egentligen berättigar dertill, har han dock ännu ej gjort. Några vackra drag, som bevisa bans goda vilja, bar man väl af honom, såsom t. ex. återtagan—— —