Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1844, sida 2

de bankonoter han fött af Willby, som suckande mumlade: ja, jag känner väl igen dem, i natt voro de minal Blawerpoult betänkte sig ett ögonblick, hvarefter han lade Mollys och Ralls händer tillsammans. -l himmelns namn! sade han, Di får henne Ralf, tag henne, men gif mig i slället de fördömda banhonoterna. 3alf tog pengarne från Molly, och i glädjen krammade han dem tillsammans som det varit grapapper samt stack dem i handen på BlaWerpoult. fterr Villby, sade denne med skottsk stolthet, tag era pengar tillbaka. Ingen skall säga om Thomas Blawerpoult, alt ban på er bekostnad utstyrt sin dotter. Willby stack hastigt in pengarne och tryckte tacksamt den gamles händer, vär vänskap?, sade han, boppas jag, kommer icke bärigenom att förminskas och hvad Molly beträffar — Så har ni här Willbys skriftliga förklaring, att han alsäger sig henne, min hederlige Blaverpoulte, insoll Jones leende och räckte honom förbindelsen. ?Så låtom oss blifva vänner då, Molly, om ni icke för blifva min hustru, sade Willby hos hvilken hans bättre känsla gjorde sig gillande. Glädje och frid voro nu fullkomligt återstälde. Jones fick uppbära hjertliga tacksägelser af sin skyddsling och hennes brudgum. En präktig måltid serverades, hvarvid viuet icke sparades, och härpå tog kaptenen sin guitarre och sjöng flere af sina ungdomsvisor, som till och med uppvekade Marys och den gamle Skottens