Unsänd.) Replik. Tacksamt erkännande införandet af min uppahts om Upsala-Studenternas Köpenhamnsresa 1 N:o 441 (66), heldst de deri uttalade äsigler, digt vidsogade not, ej alldeles öfverensstämma hed Red:s, kan jag dock ej underlata att, till plje af denna not, yttra några ord till milt Aittsärdigande, för hvilka jag anhåller om rum i sed:s aktade blad. Red. säger, alt jag, med skoningslös hårdt behandlat Geijer; men vi fråga: hvad anråk har Herr Geijer på skonsamhet? — Han or ett snille, en stor man. — Det förra medsilves, men huru har han användt sitt snille, vr alt förtjena namnet af en stor man? — Hans brutna Svea Rikes och Svenska Folkets Histoma, hans blåa bok och smärre samlade skrifter, sans kompendium öfver frihetstiden och hans wkdaktion af Gustaf III:s papper, Iduna och LitsFraturbladet, hans poösier och kompositioner, interessanta och snillrika hvarje arbete för g också må vara, kunna likväl ej berättiga hom till epithetet stor, och dock hafva vi nu, i t närmaste, upprepat allt, hvad som bär vittne an hans verksamhet, en verksamhet, den man Åke dess mindre måste kalla lika splittrad, som ångsidig, och hvarvid det länder honom till r förebråelse, att ej hafva fulländat ett enda storiskt verk, då han likväl, säsom rikshistorieaf, uppbär ett ganska betydligt arsvode och ta åtnjutit tjenstledighet från sina akademiska Fromål för, sina historiska arbetens skull. bet verkligen smärtande, att vi, med sädane hiriska talanger, som en Geijer, en Strirholm, Fryxell, ej skola ega en enda fullständig ensk bistoria, och framför allt hade det väl rit Geijers pligt att förskaffa sina landsmän sådan, såsom ett minne, värdigt det rykte Eh den beundran, ban åtnjutit al dem och heden bildade verlden. Hvad ban hittills gjort ri, är deremot blott att betrakta som studier. Men måhända har han varit större med hänkende till sina öfriga handlingar? — Låtom oss närmare skärskåda dem. I början af sin baoh, då han, med flera, utgaf Iduna, var ban ifgjordt liberalt och nationelt sinnad; sedan, Ting den tiden, då han erhöll den briljanteranordstjernan, blef han, i hög grad, servil, rsvarade ifrigt, tappert och blindt 4812 ärs äplitik och alla dess följder, tills slutligen, likam på en gång, väggen mellan den gamla och pa tiden föll för honom, han fann stugan för dang och hans beryktade affall inträffade, hvard nationen, som alltid med uppmärksamhet ljt den snillrike forskaren i dess häfder, fästaE så rika förhoppningar samt de liberala så Ögt jublade, och vi bekänna, att äfven vi voro and dem, som trodde Geijer nu hafva arbetat Åg genom mörker till ljus, genom vacklande till Åsthet, och att sanningen, i honom, förvärfvat g en stark, tillförlitlig kämpe. Men det ankende och förtroende, ban derigenom förvärfht sig, den höjd, hvarpå nationen derigenom ällt honom, synes hafva gjort honom svindlig, t tillstånd, som vår nya konungs ynnest tycks sva fulländat, och genast är han äter otrogen sjelf och, förvandlad från liberal till despot, åstad vid maktens triums-char. Hans senaste —U