Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1844, sida 1

lenen ännu hösligare. Ni är en rik karl, ni skall visst icke asslå min bön.? Och hvad begär ni då mer af mig? ropade Willby, som tänderna skollrade på af ångest. Icke ett runstycke mer! lugna er. Gode Gud! det är en svära stor summa! suckade köpmannen: 2000 e, så mycket har jag icke inne i klingande mynt. Då tar jag papper, svarade den obeveklige Jones likgiltigt, och gif mig nu er hand. Ni är en förbannadt bra karl, mycken tack för er godhet. Drag nu hit med kontanterna och skrif mig en förbindelse, deri niafsäger er alla anspråk på Molly Blawerpoults band. Willby gjorde icke vidare motstånd. Med darrande hand skref han förbindelsen, som ban lemnade Jones. Sedan öppnade han långsamt och betänkligt den jernbeslagna kassakistan, hvarunder han ansåktades af en gräslig ångest det åsynen af de deri uppstapplade högarne al guld och bankonoter skulle reta röfvaren till än. större fordringar. Men Jones såg derpå helt likgiltigt, emottog sina 2000 med en tacksägelse, och sedan köpmannen åter läst sin kassakista, bad honom taga plats vid sin sida i soffan, hvarpå han till Willbys outsägliga pina höll i med att dricka, skratta, skämta och förtälja historier, ända tills bada de stora fla