Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1844, sida 1

by, för hvilken ni gerna ville betala 4000 2, om ni singe se honom i Whitehaven. Märk nu mitt ådelmod! Icke endast i Vhitehaven, nej, under ert eget tak är han, vid er sida, sortjust af den äran att tömma ett glas med er, och dock begär han ej mer än de utlofvade 1000 e. Det är ett kostiigt skämt! skratta, lir Willby, skratta af hjertans grund, karl!? Men Willby var icke karl att med gladt mod utsifva 4000 e, och till på köpet skratta åt elt skämt, som var honom så dyrt. Han sörsökte att framställa många bevekliga skäl, men Jones afbröt honom med öfvermodigt hån. Blygs, Herre sade han, 1000 äro för er en bagatell och dessutom måste en bra karl stå vid sitt ord. Uvad skall ni säga, om jag icke är nöjd dermed utan begär 4000 til såsom understöd åt de stackars awmerikansk: läångarne, hvilka ni har i en så vänlig å tanka.? Vid detta förslag både baxnade och bleknade Willby af förskräckelse. Ni vill bara skämt: med mig, Kapten Jones, sade han och försök te att le. Vid Gud! Jag har aldrig menat allvarsama re, svarade Jones och bugade sig höfligt. Ni vill då i grund ruinera mig! stamma made Köpmannen. Långt derifrån, bäste Hr Willby, sade Kap