Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1844, sida 2

-raskhet eller hyGJITJULILIICI, IUUNIIKCL IMg3alI U Ist vill. Herr Grefven rubricerar hela hänIsen såsom lumpen? och hallar sitt vald mot rande-parten näpst och aga om bvart mat, sträfvar sedan att inbilla sig sjelf och dra att hela rättegången är en obefogad tillällning af exhalterade, skadeglada menniskor, 4 vilka lir Grefven slutar med att lolva lika eskassad näpst eller aga så snart det fal-H r Herr Grelven in att finna sig al dem förlämpad. Man vet i sanning vid genomläsan et af denna märkvärdiga skrift icke om ma tall gråta eller skratta, åt en så evident sou aivt ådagalagd okunnighet i de första grund egreppen af all Rättslära, åt ett så ohbljt äagalagt förakt för borgerlig laz, åt elt så o minkadt erkännande af ovetenhet i hvad doc ela verlden eljest vet, nemligen: att den borf erliga lagen är fotad på den moraliska, å it så dolver all måtla löjligt hot, af en sh. roppslist klen man som Herr Grefven, att vill a proklamera arm-styrkan såsom elt både rik igt och behagligt medel att skafsa sig rätt )et skulle i sanning vara rätt intressant att ss lerr Gresvens contenance om det fölle någos. is dem in, hvilka Herr Gresven personligen söre ämpat? genom ifrågavarande skrilt, att på Gre vens eget sätt, medelst käppen, nåpsa elle nga högstdensamme och sedan att sota si försvar på högstdensammes högegna logi hvilken i den famösa sorsvorsskristen tagit och varelse. Vi undre storliga om nåhyst och agan då ej skulle få namn al vald såsom den ock rätteligen borde rubriceras Af den omständigheten att gossen Forsbergs k rande mot Herr Grefvens ben förorsakat smä ta!, tyckes Hr Landshöfdingen vilja hämta e stöd för sitt berättigande att aga och näp Forsberg. Om Hr Gresfven öppet och med r else erkändt att smärtan satte hans heta ble och despotiska lynne i en mera än håälsosa rörelse, och att pryglingen skedde under 0e upprördt sinnestillstånd; så skulle detta va elt visserligen hlent försvar för menniskan o madborgaren, men mången skulle dock tillockme anlagit detta erkännande som en ursägt sor d högt uppsatte embetsmannen. — Ilvad sk man imedlertid nu kunna säga annat, än öfvermodet hos Hr Grefven är större an far lösheten och ölverilningen. Hvad skall m väl kunna tro annat, än att Ilr Grefvens, kande öfver säkerhetens upprätthållande o okynnets hejdande, som Hr Grelven och Lane hösdingen i sin skrift glorilierar sig ölver, dast gäller det okynnes hejdande, som han ie sjelf begår, endast har afseende på upprätth landet af den säkerhet, som han ej finner godt att sjelf störa. Herr Grefven och Landshösdingen har va diplomat i många år — underligt nog, att diplomaten ej bättre förstår att dölja kavall korporalen! En fin diplomat, eller en, som rit ädling till sinnet, icke blott till börd skulle valt en annan väg än den Hr Gresv åt sig utsett. Ilan skulle i Herr Landshöfdi gens ställe hafva beordrat Polissiskalen att b — ra brottet, så snart han hnnnit sansa sig han skulle hafva i ödmjukhet böjt sig in I lagen ; och vi äro förvissade, att hvar och skulle erkänt det ädla häri och glömt hv som ej kunde råältsärdigas. — Men som s är: korporalen vann seger ölver diploma och ädlingen ! Detta måls behandling inför poliskamm är imedlertid icke mindre märkvärdig. — Kär den får ej veta till hvad tid målet är ut förr än i samma ögonblick han af polisbet ningen tillsäges att genast inställa sig in rätta. — Ilvad åsyftade och vann man d genom? Jo först undandrog man målets ha läggning en offentlig, kanske besvärlig uppmä samhet, och sedan vann man dermed det, att bokstafligen enfaldige gossen stod der inför burnalet utan allt biträde af någon person, äÄs visste litet mera än han om rättegangs-sätt Sverige. l De vittven, hvilka käranden åberopade i j stämningsansökan voro hvarken kallade till, ler närvarande vid förhöret. Iuru kan en lismyndighet fördrista sig till ett sådant vå förande af medborgerlig rätt? Huru kan våga en förmodan att den äberopade bevisn gen icke skulle tarfvas? Att så icke var förh landet visas mer än väl af sjelfva protocoll ty målet är långt ifrån så utredt, alt man saga det allan rättfärdigbet blifvit uppfylld. sin förklaring inför rätta uppeaf Forsberg hafva fått inalles tolf slag al sin höge ved part. men efter svarande ombudets med gos företagne tumning ytrade Forsberg — sc det heter i protokollet — med rättelse af us giften 2 denna del, att han ej hunde eller u le med visshet påstå det han erhållit flere åtta slag, men att minst detta antal blifvit I nom tilldelade. Svarande ombudet nöjd m asprutningen och nöjd att hafva besparat s hufvudman 2 Rdr Bco böter för fyra slag kände de åttas authenticitet, hvarefter poliskal 7 3 — — . — oc : a D a Pas oo OK