Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1844, sida 1

för. Vi kunna blott med smärta utropa: Geijer är ohjelpligt fallen! Plyaseln måste drifva honom ur samhället, om kan ej alldeles bitit husv vudet af skammen. liur vill ban ater upptråda i en kateder? Hur för folket, hur för sin konuna, som han, genom det sätt på l.vilket han representel rat honom , förolämpat djupare, än någon paskillant, han har begatt ett majestätsbrölt mot kung och folk, som ej kan bestraffas af lagen; men ej heiler inför verlden later försona sig genom något straff. Gisfve Gud, att han en gång måtte kunna uppgöra det med Gud och sitt samvete! — Men att aftvå sig den fläck, ban ådragit sig i Köpenbamms-afiären, inför menniskor, dertill se vi knappt nagon möjlighet, och hans ord hafsa derigenom så förlorat allt värde, alt det nu kan vara rätt detsamma, om ban någonsin uppfyller sin så länge försummade pligt, att fullända svenska folkets historia, eller ej; alt han ej förstår det, och den anda som lifvar det, syns tydligt. kandidaten Säre deremot, som Geijer enskildt öfvergjutit med sin ånlas bittraste, räaste hån, har uppfört sig. såsom det egnar en man af karakter r, och vi shulle önska, att han tages till exempel af alla, som vilja lära att förena bevarandet af sin egen heder och Felsständighet med sann lilleivenhet och lydnad för sitt såderneslands lagar, deras högste vårdare och den kärlek till alla Seaadinavers sosterjord och dess barn, sina syskon, som bör liva hvarje patriotiskt bröst; ty det heter: (Man bör lyda Gud mer än menniskor ! Och den som rätt uppfyller detta bud, den uppfyller äfven bäst alla andra. — Just under Geijers utfall mot Herr Säve förekom äfven en mängd högst opassande yttranden, såsom, då han (Geijer) hanligt säger aatt det skall bli Konungen angenämt att erfara, det Herr Såre ej vill uppfylla hans önskano, och förehåller honom, att han I dock af Vitterhets-akademien fått 200 R:dr B:co reseunderstöd till sprakforskningar på Gottland o. s. v. Derigenom bar Geijer ju sramstalt honungen, som om en individs görande och lätande kunde störa bonom på thronen, kunde vara honom mer eller mindre angenämt, då han likr äl bör vara upphöjd öfver allt dylikt, och atminstlone hans vänner shvarför dock Geijer DN väl vill gälla?) tro och framställa bonom sädan. oeh de 200 R:dr hafva de då blifvit gilna åt Å Säve, för att verka på hans öfvertygelse, eller, för att nämna barnet vid sitt rätta namn, for att muta honom? Och huru nedsätter man ej sin Konung, genom antydandet att sådant lunde behogas i hans interesse! Ligger ej deri ett större majeståtsbrott, än i månget, som blisvit bestraffadt? — Man måste tillstä, att Konunsgen har mycket skäl att vara nöjd med sitt sändebud ! — Och hur fint det sedan har vetat att utleta om Köpenhamnsresan hade ett politiskt syfte, i det det rakt frågade de tillkallade dersom. Det är både ynkligt och löjliat, bade dumt soch plumpt. Vi äro för öfrist olvertygade, att, som sagdt är, hela resan , hela sambandet mellan de unga i Skandinavien, ej bar något aunat politiskt syfte, än det dess motståndare behaga lägga deruti. Vi kunna derför ännu en gång enlåst beklaga, att Konungen blifvit inblandad i denna sak och det på et så högst opassande sätt Och dervid dessutom valt ett så oskickligt ombud, — 1 1 1 A