Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1844, sida 1

och visade sig nu i en blå sjömansjacka medj ett stickadt silfverankar på hvardera axeln. MolI ly fäste en pröfvande blick på honom. ku.. le detia vara samma ansigte, som förekom mig så förfärligt? tänkte bon, och derpå smålog! hon och tackade Gud att det icke var Willby,, utan en menniska, hvars anblick ingaf henne förtroende. i Den unge sremlingen hade emellertid helt! otvunget tagit en af de stora länstolarne i besittning. Ur fickan på sin jacka drog han upp! cigarrer, hvaraf ban äfven bjöd värden, somi svågrade och eftertänksamt betraktade sin gästsi histka ansigte, hvilket han påstod sig ha sett någ onstädes lillörene. bet är ett misstag, sade denne, jag har aldrig varit i dessa nejderMen ni är Skotle, Uerre? nuru märker ni det? frågade den unge mannen lisligt. Det hör jag på ert uttal, sade Blawerpoult, med mycken sjelfförnöjelse, och Skottar igenkänna hvarandra öfverallt på jorden. Var välkommen landsman och båll till godo hvad huset har att bjuda på. Det är nu 15 år sedan jag kom hitölver från Skottland; men jag triss hör godt. Det är ett frihelens land! Ett träldomens land! sade främlingen stolt. juru, landsman, svarade den gamle förebr nendo hör ni också till de der orostiftarne, som tadla allt och till och med taga parti al Rebellerna i Amerika? Och hör också ni till de Skottar, som blifvit å engelske, att de med likgiltighet so det skottska namnet allt mer försvinna? Der vågonting