Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1844, sida 1

sorordnandena till lackommitteen för Herfar Richert, Bergfalk och Schlyter. Utan fråga äro de våra förnämsta juridiska kapaciteter, så väl i praktiskt som theoreliskt hänseende, och man har således allt skäl att vänta sig något förträffligt helt af deras förenade arbete. Mindre vigtigt är ombytet af expeditions-chef i Landtlörsvarsdepartementet, genom Herr Rihens utgång och Herr v. Sckantss ingång, heldst expeditionen just skall vara Herr Peyrons egen hufvudsak. — Hvad som ännu torde böra anmärkas vid statsråds-utnämningarne är dock äfven att af de syra, tre äro adelsmän. Det ser således ändå ut, som om denna hast ännu skulle fi befmlla ösfvertagel. Något homogent helt utgör också stats-rädet nu, lika litet som förut; men kanske det också kommer att förbättras med tiden. Vi vilja gerna hoppas det bästa, tills vi se motsaisen, och vara de första, som förkunna något verkligt framsteg. Ceneralmajoren m. m. von Arbin har äfven blilvit tillförordnad General-Fälltygmästare, och det redan för så längesedan, att vi undra, det ej Stockholmstidningarne förr vetat berätta det; men de tyckas, nu för tiden, ej vara särdeles au fait om det som sker i de högre regionerna, hvilket imellertid är ett godt tecken, att äfven sqvallersystemet derstädes upphört eller åtminstone blilvit inskränkt; ty mangen god sak kan störas derigenom, att den kringsprides innan den är mogen; det miste medges, huru mycket man också eljest är vän af offentligheten, bvilken aldrig skadar en god sak, så snart den är verkligen färdig. I afseende på nämde tillsorordnande, troligen, till en del åtminstone, äfven en följd deraf, att man trodde sig böra hålla sig inom General-graden af Artilleriet, så önska vi blott, att, om det, som är att förmoda, blir permanent, Herr v. Arbin, med den erfarenhet, han , såsom gammal ÅAriilleri-osticer och chef för det lärorikaste Artilleriet, nämligen det ridande, måtte förena de kunskaper och den energi, som ovillkorligen erfordras, för att bringa detta vapen till den ståndpunkt, det bör intaga inom armeen. Dertill är viljan visserligen ej tillräcklig; men är den god, så skola ständerna säkert ej heller låta de medel fela, som ligga i deras förmåga, huru mycket de också hittils förgälves bortkastat på experimenter i denna väg. Saken blir dock nu helt annorlunda, då General-Fälttygmästare-embetet åter sorvaltas af en ansvarig person, än, såsom förut, af en som ej kunde ställas till ansvar. Att den t. f. Ceneral-hälltygmästaren också är mycket bättre, än någon af dem som ledt och rådt den hittilsvarande, är också väl intet tvifvel underkastadt, och olyckligast af allt hade varit, om det, som man sruktade, inträffat, nämligen, om den ulmärkt lärde, men kanske just derför på ofruktbara projekter så fruktbara chefen för Läroverket på Marieberg, m. m. Herr kammarherren Wrede, blifvit utnåma till General-Fälttysmästare. att man di I fått mycket tyg är säkert; men huru det passa i falt och varit mästerligt är en annan fråga. — Om General Lefrens förordnande till President kriss-kollegium är ej mycket att säga; men si mycket mer om hans beteende i Cronslrandske saken, hvaruti Konungen kanske dock ej, utar att förlama lagen, kunnat handla annorlunda är han gjort: men som likväl ej kan anses tillfreds 3 EE?