unna ske, på det de skola skydda, 2agnu och rädla. Sverize star i detta ogonblick, rikt på rsarenhet, pi medel och krater, lärdigt att unna bereda framtida slisters trefnad och bildins, — och ett ej obetvdlist tilliag i denna ihlom äga vi i hoppet på I naets konung. lan har haft tillfälle att län-e betrakta de briter, som alltmer allmänt ofs-erklagass, och de silllredsstallamle halt-atsärderna for deras afjelyande: säkerligen vet Han afven att uppskatta le välvilliga, men emot malispratet misslyckade örsök, som i flera artion jen blitvit gjorda att örum Regrring och Ständer till visare och kiafigare beslut och atarråer. Han skall. i de principer som under meninassttiderna hyllats af allmånna tånhesittet, finna ledning för Sina egna iders beffstande och medel att pröfva Sina Badeifvates nit och shichlizhet. Folhet vet hvad det vill. kKonungen vill hya! Folket önskar Allt. synes således redo, för alt hunna lyckligt strida till hanllinz. konuns och Folk skola dock forgåfves ånskoch yrka alla dessa bristers afhjelpandle, så läns Lagstiftningen i landet belinner sig i det skick den nu är Si linge Slands represenlatione sinnes: s: längze de ensidis standke-interessenskola äga en afgörande rost i fraga om samhälls lagzarnes ach stats-institulionernas lorbättrina: si länge stanzis-andan far göra särskildt galland sina Önskninzar och anspråk, och ömsom ut bjuda sig sasom biträde at en 2odtscitiz makt omsom hota en lageniig med tillämpning af d ansvarighels-lagar, hvilkas kandhafvande allen lemnals i händerna på den sambällsklass, son af maktmisshunhen vanligen drager mesta förde len och i den stränga laglydnaden merendel skadar hinder och modor för sig: så linge be skattninzens belopp och sfordelninz, solkets ar betsoch tjensteshyldigneter, onera och besvär skola bero af underhandlingar emellan endas fyra solhhlasser, tva löntagande och två skalt dragande, och afgåras genom sinilighelen at f den ena ska tåragande blassen att forena sig me de begse lontazande, till den mest betungad klassens undertryckande: så länze penninaoc hankrörelsen skall regleras venom en likasa en sili: underhandling emellan solkhlasser, sot ba va sa olika bebof och interessen, och tro si berättigade att för sina enuskilta fördelar aside sätta Sjellva vilkoren för ezendenmsshkerbelen oc kontrabfs-heldaden: så länge, tiil och tu d blo en enda al dessa sambhöllsklasser, mes sitt vet kan bindta. ja tillin etvera det allenånna strå vandet för hvarje sakernas battre ofdnine, oc efier sin egen sanna etter inbillade fördel, ober emde af den allmånna rösten och det alimänm tirr-mU. ansvarsl St uppotfra fölkets dyrbar: ste garantier, nedlios a dess fordringar, vora nn debesisninzar med dess lif och egendom, it Sbranba dess arbetsialt och inustrinlla verk säambet, samt estegifsa de honttolla-r som lagarf y tynu-li tor all tattyera allenen och enskikel så kerhel och fördel: så la: ge skall Sverises AK ung och Follt foörgåfves beUHU da sia att tram; i bredd med tidens upplysning och andra nati vers harmsleg. — Regeringen och Nationen sko AIAUrig kunna rätt förstå hvarandra; iy der meningar skola ensidigt tydas af ecennyttica to kar; och afven om de gjorde det, slulie samverkan ändock blifva omajlia. emedan a som skulle vandla för den, ega esvorvagande er skilda syfen och fördelar. I Man han s ledes med visshet antaga, att a nu till agerande bvilande förslaget till en fö andradl Nationul-representation utgör iese blo den fer landet dyrbaraste anvelizenheten af al de manga och vi-tiga, som borde kUlitva foremåk sjör den nu sammankhallade riksdagen : men ic! inog dermed: dess antagande ulgar sjelfva vilkdret för, all alla dessa solkets vällards-irgor sho Å hunna Iehliat lesas. Motte dertore enhvar ins an det nu icke bör blifva fraga om en och a nan olika mening angåendle detaljerna af det n i förslaget, eller att yrka att detta shkulle vara: a rirältaet, så föllkomnadt, att det kunde tjer sin mönster för alla jordens folk, eler uta ändring i ungot enda ord, i afl framtis ska orma lychli-gzora vara elterkommande. Mu iman besinna, att in enting fullkomligt finn länder solen: men tillika, alt mensklivbetens 2 kande bildning, dess ständigt veri senena and I dess sig alltjemt sarabande medel till verksambe med hvarje sekel, ja med hvarje tiotal år, lofy ärtare utvägar att sorbättra samhällenas lag: och inrättningar, samt att ordna de enskilda sa h Handerna! Matte man sdedes belanka, a bufvudf å)aorna nu böra blilva: ulger Stånd reyresenlalianen ett ofjelpligt hinder för förbät randel af Sveriges samhällsskick och folkets al i männa belugenhet? Svar: Ja! — Ianebar e rsgeröom folkets samfällda val tillkommen folh s representation säkrare garantier för ett sadan sIföhämande? Svar: Ja! — kunna de af folk fi samfäldt valda Ombuden enigare och lättare a I hjelpa bristerna i samhället, och äfven de bris:e som skulle kunna finnas i deras egen organis tion, än den gamla, fyrdelade Standsnepresemta I tionen, med sina olika begrepp och intet essen