Från Red:s korrespondent. Slochholm den 28 Maj. Riksdagskalelsen npplåstes i går uti Hufvudstadens hyjror. Kikets Ständer äro kallade att samvnträda den 11 Juli. : Aldrig — ja man kan tryggt påstå det — alrig hafva de fyra Riksstanden, som i våra eundlagar benamnas sasom åSvenska Folkets epresentantero, sorsamlats under omståndiaheer, då deras förhandlingar och be-lut kunnat ii va al så stor inslvtelse på landets framtida al, som just nu. Ilistorten visar oss visserlien, alt allerretagzaro, Rihsmateno och åCRiaslazaro församlat sig under sorhallanden, då eniaiet och beslutsamhet varit nödige, emellan Rivwets ytire ställning varit belanklig, till och med notaude, eler I del inre tvedragt, oordningar och olyckor härjat. Men alltifran den er iat minnrsvärda tidpunkt, då en Gustaf TFusa raddade sveriges sjelfständishet, har vid ialet tillfälle, l icke en gang unädantadna, dr Riket genom Carl xiI:s död och olychlia ktiz, var nära sin undergang, eller genom Custaf 1v Adolpbis ostosa politik och kraftlesa forsvarsavstaker, botades at oatverväldizas al fiender, ett så stort behof af kiokbet och kraft sppats, som nu. Svens a solhet och dess af Ria sctutlen valda Ombud, hBatea vis de föresenade tillfällena varil mera bunlina i sina bemoödanden för det allmännas fösta af niikligt inverkandy, sar caonblicket oaföjtpliva eller oemasstendliga vttre etter inte sfrhtUAnden, bvilka inskränkt deras verksamhet ull blott sadant, som varit oundgönslivt nodigt för att uppratthalla samhället. livarje tanha på att utlalda -amhållssbichet, att kraftigt betrygga solhets allmånna sriheter, att utrota missbruk och oshadliggara de imeressen som uppstalt i sSri med det allmännas val, bar då most begransas till blo ta önskningar eller förberedelser, hvilha sedan blitvit, i de flesta fall, ouppsyllda eller osullan-lade. Upplysningen, lange inskränkt inom blott de privilegierade hlasserna, kunde ej ännu bidraga till att skingra alla de ferdomar och förvillelser, som hindrade lnestiltninzens sorbåttrande och en hilli-are sordelning ibland samhallsmedlemmarne af råttizbeter och skyhdigahefter, af njulningar och uppolsrinear. Ånnu i dag, oabtadli de väldiga verldstidragelser, som inom mannaminne visat vigten af alt ordna samballena efter med menniskonaturen och mwensklighelskanslan osfvorensstämmande grunder, samt förena den enskilta friheten och belatenheten med det allmännas sordel — ännu i dag se vi inom oss bestridas och bekämpas äfven de enkla sanningar, som tiden blottat under andra folks strider för deras inre frihet och yttre sjelssändi-hat; och om var egen i detta ögonblick botades, säkert shulle äfven vu de egoistiska intetessena deri söka finna nya skål att aflågsna all tanka på sadana sorbättringar i våra lagar och inslitu ioner, som lyckligtvis genom ädla medborgares rastle ga sträfvande, salt ett så starkt stod i allmänna tänkesättet, all de stå färdiga alt nu, med nationens bifall och medverkan, beslutas och fullbordas. 0 1 Men just derföre att tidssorhållanderna erbjuda Svenska folket, att i fred och inre lugn besluta om sina angelägenheter, just derföre är det af så stor vigt, alt enhvar Svensk man, i sin stad och ställning, gör sig väl reda för betydelsen at den nu instundande Riksdagen och för nodvändigheten att medelbarligt och omedelbarligt, allt efter sin ståndpunkt och verksamhetsssar, söka bidraga till allt som kan bereda en lycklig utgång vid densamma. Ållmänt kännas de menliga verkningarna af bristerna i var allmänna hushållning , i skatteväsendet, i penningoch bank-väsendet, i rattegangssåltet, brottmals-lag